Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
berättar Linné — »begåvo sig till mig några av de utvaldaste och för
studier mest affekterade studiosi från Uppsala academia, som med mig
hade lust att på egen depense göra kompagni. Jag alltså tog deras
hurtighet med tillbörlig tacksamhet emot och på det allt måtte
gå ordentligen, inrättade av mina följeslagare en form av societet
med leges och statuta att oryggeligen hållas.» Preses blev Linné,
en student blev geograf, en fysiker och sekreterare, en mineralog,
en botaniker och kvartermästare för sällskapet, en zoolog och
jägmästare, en adjutant och etnograf och en ekonom och räntmästare
— man hade således sörjt för, att observationerna skulle bliva så
allsidiga som möjligt, och var och en hade därjämte sin praktiska
detalj. Resan anträddes den 3 juli 1734 från Falun och avslutades den
17 augusti. »Dagligen höllos observationer efter största möjlighet
uti de materier, som mellan socios delte voro», och vid resans
slut överlämnades en fullständig resejournal, Iter dalecarlicum, till
Reuterholm. De unga studenterna voro oerhört både flitiga och
vakna. Nödgades de någon dag ligga stilla i en prästgård, använde
de tiden med att genomgå kyrkböckerna och funno där ofta notiser
av värde, så i Lima kyrkbok, att »år 1636 hölls i kyrkan bönedag
för de oräkneliga lemlar eller fjällmöss, som nedkommit och
devasterat hela socknen med åker och äng». Iter dalecarlicum gav
därför en ytterst omfattande och allsidig landskapsbeskrivning, och
Linné hade full rätt att i företalet skriva: »Här kan man se, hur
mycket är hemma i landet obekant, och långt mer ännu se, hur
var provins har sin förmån, se, hur hon kan raffineras, se, vad
otrolig nytta Sverige äga skulle, om alla dess provinser således
bleve genomresta».
I Uppsala var han tillbaka vid början av höstterminen 1734 och
grep sig genast an med nya arbeten, en Pluto suecicus, som
innehöll hans mineralogiska system, och en Najades suecicæ, som
handlade om surbrunnar, och därjämte började han att praktisera såsom
läkare. Emellertid var han ännu blott student, medicine doktor
kunde han enligt bruket blott bliva utrikes, och han hade massor
av betydande arbeten liggande i handskrift, till vilka det icke fanns
möjlighet att skaffa någon svensk förläggare. Men han var en
optimist som få. På sina kollegier i mineralogi hade han sparat
hop 260 daler smt. Vidare lovade honom en gruvinspektör Sohlberg
en årlig lön av 300 daler kpt., »om han ville till utlandet medtaga
och där handleda hans son», och så beslöt Linné »att strax resa
ut att där promoveras i medicinen och strax komma igen, då han
hade frihet exercera praxin medicam, genom vilken han kunde
honett sig föda». Den, som uppmanade honom därtill, var hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
