Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föga sinne. Varken av Descartes, Leibniz eller Newton har han
tagit några djupare intryck. Väl erbjuder Leibniz’ teodicé och
Linnés världsuppfattning stora likheter, men den senare kan enklast
förklaras därav, att den är rent biblisk; den återfinnes nästan
fullständigt i Jobs bok, och de inspirerade ord, med vilka Linné inleder
Systema naturae förefalla nästan såsom skrivna av den store
israelitiske skalden själv: »Jag såg den oändlige, allvetande och
allsmäktige Guden på ryggen, då han gick fram, och jag hissnade. Jag
spårade efter hans fotsteg över naturens fält och märkte utur
vartenda, även i dem jag näppeligen kunde skönja, en oändlig vishet
och makt, en outrannsakelig fullkomlighet. Jag såg där, huru alla
djur underhöllos av växterna, växterna av jorden, jorden av
jordklotet, huru jordklotet välvdes natt och dag kring solen, som gav
det liv, huru solen med planeter och fixstjärnor rullade liksom på sin
axel till ett obegripligt antal och oändelig vidd samt uppehöllos i
sitt tomma intet av den obegripligt första rörelsen, alltings varelse,
alla orsakers drivfjäder och styresman, denna världens herre och
mästare.»
Själv har Linné tydligen icke märkt, att Newtons världsbild här
trängt in i den bibliska. Läsaren observerar det knappast heller,
och det hela verkar såsom ett stycke ur Job eller Psaltaren. Taga
vi ett annat arbete av honom, Œconomia naturæ (1749), klingar
inledningen såsom en kommentar till första kapitlet i Genesis:
»Ingenting är endast för sin egen skull, utan måste tillika vara ett annat
ting till tjänst, såsom en länk i en kedja, så att om ett enda ting
fattades, skulle hela ordningen bliva rubbad. Solen skall om dagen
lysa och uppliva den kalla jorden, månen måste varda nattens ljus,
luften tjäna till vårt liv, regnet svalka det torra, jorden är för
växterna, växterna till för djurens uppehälle, det ena djuret för det
andras skull, och omsider allting för människan såsom det ädlaste
av alla och som av Skaparen blivit utrustad med större förmåga än
andra att befrämja Dess lov». Naturligtvis råkade denna bibliska
världsåskådning någon gång i strid med de vetenskapliga resultat,
till vilka han kommit. Men han tyckes icke hava märkt
motsägelsen, i varje fall ej hava tagit konsekvenserna. Han ville gärna —
skriver han i en anteckning — »hava trott jorden äldre än själva
kineserna påstå, om Skriften det tillåtit». Men när så icke var
fallet, sökte han förklaringen på annat sätt, och i det hela bestyrkte
blott vetenskapen bibelns utsagor. Allt går därför för honom
förträffligt ihop, och i detta fall är särskilt hans Oratio de telluris
habitabilis incremento (1744) av ett stort intresse. Enligt bibeln
hade ju alla väsen funnits i paradiset, det första människoparet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
