Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de första paren av varje djurart. Sedan hade syndafloden kommit
och fördränkt allt utom de par av varje art, som Noak tagit in i
sin ark. Linné bestrider icke den naiva bibliska skapelsesagan,
anser den tvärtom alldeles riktig, men tolkar den på ett annat sätt
än det vanliga. Jag antager — skriver han — »att all nu befintlig
jord i världens barndom var sänkt under vatten och täckt av den
vidsträckta Oceanen med undantag av en enda ö i detta omätliga
hav, på vilken ö alla djur bekvämligen kunnat hava sitt tillhåll och
alla växter förträffeligen frodas». Emedan nu alla djur funnos i
paradiset — ty Adam gav dem ju namn — följer därav, att också
alla växter funnits där, »ty nästan varje växtart giver föda åt sina
särskilda djurarter och flera insekter äta endast ett visst slags
växter». Men varje växt kräver en särskilt lämplig växtplats och
varje djur ett visst klimat. Paradiset var därför beläget under
ekvatorn och hade formen av ett högt berg, i följd varav det ägde såväl
en tropisk som en alpin flora och fauna. På samma sätt var det
med berget Ararat, där arken stannade. På dess spets kunde
Lapplands växter och djur trivas. Hade däremot fastlandet vid världens
skapelse »varit så stort och jordklotets torra del haft lika stor
utsträckning som i våra dagar, skulle det ha varit svårt, ja
omöjligt för Adam att anträffa alla särskilda djurarter».
Att denna vid ekvatorn belägna ö och det bibliska paradiset i
Mesopotamien ej kunna vara identiska, var tydligen något, varpå
Linné ej reflekterade, ty förmodligen har det aldrig hos någon
funnits en så egendomlig förening av vetenskaplig skärpa och
älskvärd, barnslig naivitet. När han i ett annat arbete åter kommer
att tala om denna underbara paradisö, märker man, hur Adam för
honom blir något av en Linné i Cliffords trädgård. Ön var »en
levande naturaliekammare av alla örter och djur, att icke en enda
felades av vad nu finnes på jordklotet. Här har alltså den första
människan haft allt, som till mänsklig nytta och nöje kan ernås av
naturen, och följaktligen varit den sällaste.» Alltså — tillägger han
— har »den första människans göromål i Lycksalighetens trädgård
varit att liksom i den aldrafullkomligaste naturaliesamling betrakta
Skaparens verk».
Syftet med hans nyss citerade Oratio var att visa, »att blott ett
enda könspar av alla levande väsen blivit i begynnelsen skapat».
Hans fortsatta forskningar syntes emellertid leda till »en vidunderlig
slutsats, nämligen att det kan inträffa, att nya arter uppstå inom
växtvärlden». Han var tillräckligt vetenskapsman att ej undertrycka
sitt rön, även om »härigenom skulle kullslås den fruktifikationens
grundval, som tillika är en grundval för hela den botaniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
