- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden /
304

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linné

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

boskapen, tjänliga till våra magra ängars, sura morasers och torra backars
förbättring eller eljes hade någon nytta vid färgerier eller till något annat
vid manufakturer och hushållningen samt medicin, dem vi sedan med
synnerlig fördel kunde kultivera hos oss» — som man ser ett typiskt, utilistiskt
forskningsprogram från 1740-talet. Linné däremot höll före, »att av alla sådana
orter hade Norra Amerika företrädet. Ingen botanicus hade med flit eftersökt
och beskrivit de växter, där funnos», och så föreslog han
Vetenskapsakademien, att denna skulle skicka ut Kalm på en dylik expedition. Förslaget
antogs, och de nödiga penningemedlen anskaffades från åtskilliga håll. I slutet
av 1747 kunde Kalm därför anträda den långväga resan, som först gick till
England, där han stannade till sensommaren 1748. I september anlände han
till Amerika, där han reste kring under två och ett halvt års tid; i juni 1751
var han tillbaka i Stockholm. 1753 utkom det första bandet av hans En resa
til Norra America på Kongl. swenska Vetenskapsakademiens befallning och
publici bekostnad förrättad af Pehr Kalm; det andra bandet följde 1756, det
tredje 1761. Kalm hade även skrivit ett fjärde och ett femte band, men dessa
blevo ej tryckta, och manuskripten förstördes vid Åbo brand.

Arbetet tilldrog sig en stor uppmärksamhet och översattes på flera språk
— ett tydligt vittnesbörd om 1700-talets starka naturvetenskapliga intresse.
Ty det kan icke nekas, att Kalms Resa är en mycket illa skriven bok, vars
betydelse ej är att söka i framställningen, utan i värdet av de tämligen
heterogena notiser, han meddelar, »rön» rörande allt möjligt, som här
sammanförts. Någon stil har Kalm icke, ej heller Linnés humor och poetiska
syn på naturen. Kalm är en tämligen torr realist, en noggrann iakttagare
och mer än de flesta genomträngd av frihetstidens utilistiska uppfattning.
Hans intresse för resebeskrivningar ligger väsentligen däri, att vi genom dem
»hava ett förträffligt ljus och hjälpreda i vår hushållnings förbättring».

Osbeck.



Amerika intresserade Linné mest för dess likhet i klimatet med Sverige,
men ännu mer var han intresserad för forskningsfärder till exotiska, tropiska
länder, från vilka han väntade de mest överraskande botaniska upptäckterna.
1746 anhöll han därför hos ostindiska kompaniet om fri resa på dess fartyg
för »något skickligt ämne, som ägde kunskap uti historia naturali och andra
nyttiga vetenskaper», och 1750 hade han den tillfredsställelsen att få en av
sina alumner, Pehr Osbeck, anställd såsom skeppspräst på ett av kompaniets
fartyg. Jag har trängt mig — skrev Osbeck sedan — »fram på Java, där
tigrar och krokodiler vakta skogen; i Kina, där solhettan på skalliga högar,
rövarpack på landsvägar och otidiga barn på avlägsna gator äro en daglig
plåga; på Ascensionsön, där solen själv utkläcker sköldpaddornas ägg och på
en liten stund utmattar den raskaste ungdom». 1752 var han tillbaka,
medförande de mest »oförlikneliga» samlingar, och på Linnés ivriga bedrivande
utgav han 1757 sin Dagbok öfver en ostindisk resa åren 1750, 1751, 1752.

Thunberg.



Den siste av dessa Linnés reseapostlar var Carl Petter Thunberg (född 1743,
död 1828), som 1770 anträdde en färd, från vilken han först 1779 återvände,
då såsom den mest bereste av Linnés lärjungar. Först uppehöll han sig i
Kaplandet, sedan på Java och i Japan, där han dröjde över ett år. Han var
huvudsakligen samlare och växtsystematiker samt har såsom sådan inlagt
betydande förtjänster, särskilt i utforskandet av Japans växtvärld, om vilken
han 1784 utgav en Flora japonica. Även hans Resa uti Europa, Africa, Asia
(i fyra delar 1788—1793) var på sin tid ett mycket berömt arbete samt länge
den förnämsta källan till Europas kunskap om Japan. Men något snille var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free