- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden /
305

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linné

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den hederlige Thunberg icke, han var en plikttrogen arbetare, utan någon
större originalitet och utan några nya uppslag, den siste epigonen från Linnés
tid. Vill man — skriver Agardh i det välvilliga åminnelsetalet över honom —
»jämföra Thunbergs förtjänster med Linnés, så skall man finna, att de strävat
åt skilda håll. Linné sökte överallt lagar och enhet, Thunberg överallt
specialitet och mångfald. Linné gick långt fram om kommande tider; Thunberg
blev inom behovet och strömningen av sin egen. Linné upptäckte knappt
en enda växt; Thunberg upptäckte tusen. Den ene ordnade det kaos, som
låg för hans fötter, efter bestämda lagar; den andre gav dessa samma lagar
en vidsträcktare tillämpning och stadfästade dem därigenom.» Dessa ord giva
ju ett sympatiskt uttryck för skillnaden mellan det banbrytande snillet och
den trägne arbetaren, som utan egen originalitet tillämpar en redan fastslagen
metod. En dylik arbetare var Thunberg, och efter den yngre Linnés död blev
han 1784 innehavare av den professur, som hans store lärare gjort så ryktbar.

Linnés övriga lärjungar.



Utom dessa nu nämnda lärjungar till Linné funnos andra, som också gjort
sig bemärkta i 1700-talets lärdomshistoria: Anders Sparrman, som företog
resor till Ostindien, Kina och Kaplandet samt deltog i Cooks bekanta
sydpolsexpedition, Johan Andreas Murray, som blev medicine professor i
Göttingen, Carl Fredrik Adler, som gjorde flera resor till Ostindien och 1761
avled på Java, Daniel Rolander, som for till Surinam, där han i följd av det
tropiska klimatet träffades av en sinnessjukdom, Anton Rolandsson Martin,
som företog en färd till Spetsbergen, Daniel Solander, som blev en av
Englands mera bemärkta naturforskare, och ännu andra. Att närmare ingå på
alla dessa Linnéaners resor och forskningar förbjudes av utrymmesskäl; det
redan anförda torde emellertid vara nog för att åskådliggöra det oerhörda
uppsving, som den vetenskapliga forskningen, särskilt inom biologien, tagit
under frihetstiden. Men innan jag avslutar detta kapitel, återstår ännu ett
namn. Det tillhör icke någon av Linnés lärjungar, utan en av hans
studiekamrater, vars begåvning tyckes hava varit sådan, att han måhända, så vida
han ej i förtid skördats av döden, kunnat bliva Linnés medtävlare såsom
naturforskare. Det var Peter Artedi.

Artedi.



Artedi var norrlänning och två år äldre än Linné, född 1705. Student i
Uppsala blev han 1724 eller fyra år före Linnés ankomst dit, och fadern, som
var präst, ville, att han skulle studera teologi. Men trots alla påtryckningar
bestämde han sig, liksom Linné, för naturvetenskapen. Sina studier måste
han, såsom man kan förstå av den föregående skildringen av Uppsala
universitet vid denna tid, till största delen driva på egen hand, men var redan, då
Linné 1728 kom till Uppsala, »den endaste, som denna tiden ibland medicine
studiosi hade något namn för kvickhet». Linné sökte också genast upp
honom, »talet föll snart på växter, stenar och djur. De för mig nya åsikter,
som han framställde, och de kunskaper, som han röjde, satte mig i förvåning.»
Flera av de uppslag, som Linné sedan utförde, tyckas också hava utgått från
Artedi. I viss mån voro dock deras studieområden olika. Linné intresserade
sig mest för botaniken, Artedi för kemien och zoologien, särskilt för fiskarna,
och »som dessa tävlare ej sågo sig kunna hinna varandra, lämnade de
varandras göromål. De begynte bägge på en tid med fiskar och insekter. Men
som icke Linnæus kunde hinna Artedi i fiskarna, så lämnade han dem
alldeles, ävensom Artedi insekterna. Det var — fortsätter Linné — dem emellan
en stadig jalousie att hålla hemligt, vad de uppfunno, som dock aldrig kunde
stå över tre dagar, förrän de måste skryta för varandra över sina decouverter.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free