Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning till frihetstidens diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förgänglighet, visserligen samma tema, som vi känna från Stiernhielms
Hercules, men som här fått en annan och ny färgton. Hos
Stiernhielm vilade denna åskådning på den platonske filosofens starka känsla
för motsatsen mellan jordelivet och idéernas värld. Hos Lohman
är den bibliskt färgad, har något av Predikarens vanitas vanitatum,
och stundom anslår han toner, som tyckas förebåda Wallins Dödens
ängel:
Hit I, som fiken
Att varda rike!
Sist sku’ I liken
Dock varda like.
Det guld I vinne
Blir efter Eder,
När sist ert linne
Med er sänks neder.
Vad är vår värld? Ett fält, där sorgenässlor gro,
Ett välbyggt hospital, där idel sjuka andas,
Ett Kana, där så vin som vatten sammanblandas,
Ett värdshus, vilket vi som främlingar bebo.
Vad är vårt liv? Du må det kalla, vad du vill:
En blomma, som, på det hon vissna må, upprinner,
Ett ljus, som slockna skall, ehuru klart det brinner.
Livsändan är ju förr än livets början till.
— — — — — — — — — — — — — — — — —
Vad är då mänskan själv? En fladdrig tidens dröm,
En skugga utav mer än allt för korta dagar,
En ifrån rot till topp maskstungen sorgelager,
Ett vrak, som kastas av och an på ängslans ström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
