- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden /
322

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning till frihetstidens diktning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

motsats till Locke och Addison är han därför snarast en fiende till
all religion, och om han likväl höll på en dylik, var det
huvudsakligen ur utilistisk synpunkt: en religion är nyttig för att hålla packet
i styr. Likväl var Voltaire icke alltid densamme. Genom hans
uppehåll i England (1726—1729) fick onekligen hans
världsåskådning mera allvar, fick det ännu mera under hans senare levnadsår,
då hans kamp mot intoleransen blir något mera än blott ett
nedrivningsarbete. Innerst stod han dock, som sagt, alltid kvar på
libertinismens negativa ståndpunkt.

Libertinismen var det ena inslaget i 1700-talets franska
»upplysning». Den vetenskapliga kritiken var det andra. Den, som inledde
denna, var Pierre Bayle, särskilt genom sin Dictionnaire historique
et critique, som utkom 1695—1697. I formen äro artiklarna icke
kätterska. Bayle blott refererar, framlägger till synes opartiskt
skälen för och emot en åsikt, men den konklusion, som läsaren
själv måste draga av referatet, blir i regeln den, att den kätterska
åsikten är den riktiga, den rättrogna den oriktiga. Hans arbete
väckte ett ofantligt uppseende och fick ett oerhört inflytande.
Auktoritetens århundrade övergick, till en väsentlig del genom hans
insats, i kritikens, och de frågor, som man förut stillatigande gått
förbi, började nu att allt mera allmänt diskuteras. Hans
Dictionnaire kan således sägas inleda »upplysningens» tidsskede.

Emellertid begår man ett misstag, om man stämplar Frankrikes
litteratur under århundradets förra hälft såsom ända igenom en
upplysningslitteratur. Det föregående århundradets stora skalder —
Boileau, Racine, Molière, La Fontaine — betraktades fortfarande
såsom klassiska, och frånser man Bayle, Fontenelle och Voltaire,
voro de ledande författarna föga berörda av upplysningsidéerna.
Le Sage, Marivaux, Prévost, Piron, Destouches och Nivelle de la
Chaussée, som voro de mest betydande under denna tid, intresserade
sig icke för de religiösa frågorna, och även Voltaire uppträdde före
sitt uppehåll i England föga aggressivt. Det enda arbete, genom
vilket han då ännu var mera bekant, var hans 1723 utgivna epos
La Henriade, men i detta går han ej längre än till ett inlägg för
religiös tolerans och humanitet. Först på 1730-talet få hans arbeten
en mera polemisk karaktär, och hans nu skrivna tragedier — Zaïre,
Alzire och Mahomet — innehålla mer eller mindre förstuckna anfall
på prästerskapet och den religiösa övertron. Hans verksamhet under
dessa år hade dock sin främsta betydelse däri, att han nu började
popularisera engelska idéer, Newtons världsteori och Lockes filosofi,
på vars sensualistiska inslag han särskilt tog fasta. Men Europas
andlige lärofader blev han först, sedan han 1753 slagit sig ned i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0388.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free