- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden /
321

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning till frihetstidens diktning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

funnit dessa, ty den antika poesien var den, som nått den högsta
skönhet. Men så uppträdde Perrault 1688 med sitt ryktbara arbete
Parallèles des anciens et des modernes. Utgångspunkten för honom
var det mänskliga framåtskridandet. I konster och vetenskaper
hava de moderna gått vida om de antika folken, ergo hava de ock
inom diktkonsten nått längre, och antiken kan därför för oss ej
längre vara någon förebild. Av detta klara felslut följde en ny
uppfattning av poesien. Dess uppgift blev ej längre i främsta rummet
estetisk, utan den skulle framför allt förfäkta idéer, återgiva
vetenskapens resultat. La Motte, som i början av 1700-talet var det
stora parisiska smakoraklet, var nästan en fiende till diktkonsten.
Versen var snarast skadlig: »prosan säger klart, vad den vill, och
det är dess företräde». Skall man nu nödvändigt skriva vers, bör
man åtminstone undvika poetiska bilder och omskrivningar, ty de
göra blott meningen otydligare. I denna tillspetsade form trängde
väl La Mottes smaklära ej igenom, men mer eller mindre ligger
den dock bakom 1700-talets diktning. Voltaires poesi är innerst
prosa, har icke ett estetiskt, utan ett utilistiskt syfte. Den är
tendenslitteratur, vill icke skildra människor, utan kämpa för idéer.

Ehuru man fortfarande uppförde Racines och Molières dramer,
fortfarande läste Boileaus och La Fontaines dikter och icke kände
sig stå i något motsatsförhållande till den franska klassiciteten, hade
1700-talets franska litteratur således fått ett helt annat skaplynne
än det föregående århundradets. Ludvig XIV:s tid hade varit
ortodox inom religion och politik, hade vilat på auktoriteten, den
nya tiden blev kritisk, religiöst och politiskt radikal, fientlig mot
all auktoritet, och det är detta, som färgar den nya s. k.
upplysningslitteraturen.

Den religiösa radikalismen — som är den mest framträdande —
är en strömning, i vilken två olika källsprång flyta samman. Den
ena är libertinismen eller den av alla moraliska och religiösa
hänsyn obundna världsåskådning, som på sätt och vis alltid funnits i
Frankrike — den medeltida rävsagans hjälte, maître Renard, är
redan en genomförd libertin. Under renässansen hade denna
libertinism fått ett mera filosofiskt underlag och fortlevde sedan inom
aristokratien och bohêmen även under Ludvig XIV, ehuru det då
härskande bigotteriet och den stränga officiella moralen hindrade
libertinpoeterna att propagera sina åsikter. Med »la régence» gjorde
man sig emellertid fri också från denna officiella moral, och
libertinerna vågade nu framträda med öppet visir. Det var i deras
skola, som Voltaire fick sin första uppfostran, och i själva verket
förblev han under hela sitt liv en libertin till sin åskådning. I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0387.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free