- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden /
335

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

författare ytterst konstitutivt, och i det följande skola vi finna, att
hans nästan bästa saker just äro dylika stilimitationer.

På Herr Ragwald Piks gammaldagsskrivelse följer ett svar från
Herr Silfverspasserklinga, en ung ädling från den nya tiden. Här
få vi den motsatta stilarten: »När man considererar den långa sömn,
vari Min Herre varit enveloperad, kan man intet etonneras, att hans
bref ej äro skrefne efter nya moden. Jag gratulerar Min Herre til
en så lycklig reveil, kunnandes därjämte försäkra honom, at han
finner en alldeles changerad, polerad och förbättrad värld. Man
observerar nu en hel annan delicatesse i expressioner, complimenter,
kroppsaffekter, klädemodeller, hof-etiketter, matreglor och dieter,
än då min Herre i sådana affairer varit bekant. Man exprimerar
sig i korta och divertissante termer, recolligerandes sådana ord,
som andra språk fournera, hvilka äro douçare än vår odieusa och
miserabla svenska.» Satiren sträcker sig emellertid ej blott till den
unge herrns halvfranska rotvälska, utan ock till hans levnadssätt,
hans klädedräkt, hans affärer m. m. Och så slutar det hela: »När
Ragwald Pik fått detta brev, har han intet mer gjort, än lagt
händerna i kors med stor häpenhet och fallit i sin förra sömn, varifrån
han ej förr lärer vakna, än gamla och nya världen fått en ända.»

Idéen att sympatiskt ställa den gamla tiden upp emot den nya
var ju ej vidare originell, ej heller den satiriska skildringen av
sprätten — möjligen hade Dalin läst Holbergs Jean de France.
Men den är onekligen gjord con amore, är godmodig, mera rolig
än skarp, och i satiren ljuder också en personlig biton. Den fattige
informatorn, som nyss kommit från kommunitetets »disk», kände
sig osäker i den nya omgivningen, och man kan därför förstå, att
han hyste ett visst agg till de unga snobbar, som trots sina
hönshjärnor med en sådan ledighet rörde sig i de salonger, där han
mött dem. Detta agg bibehöll han under hela livet.

De första ordensskämten.



De stilimitationer, som han börjat redan före Awazutiden,
fortsatte han sedan med allt större framgång inom den illustra
riddarorden, vars sekreterare han blivit. Orden, som i själva verket var
en adelsklubb, vars egentliga uppgift var att äta middagar och
supéer, hade i någon mån fått sin färg från frimurarorden, vilken
ju ledde sina anor upp till Salomo och medeltidens tempelriddare.
Ett lika ståtligt stamträd ritade Dalin nu upp åt Awazu, ehuru
visserligen i skämtsamt syfte. Detta skämt tar emellertid så småningom
formen av ett gyckel med rudbeckianismen, från vilken Dalin nu, i
huvudstaden och den nya miljön, börjar befria sig. Den hade ju
egentligen aldrig legat för hans ej vidare starka fantasi, den stod i
strid med hans nyktra, praktiska och realistiska syn på de problem,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0403.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free