Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
författare ytterst konstitutivt, och i det följande skola vi finna, att
hans nästan bästa saker just äro dylika stilimitationer.
På Herr Ragwald Piks gammaldagsskrivelse följer ett svar från
Herr Silfverspasserklinga, en ung ädling från den nya tiden. Här
få vi den motsatta stilarten: »När man considererar den långa sömn,
vari Min Herre varit enveloperad, kan man intet etonneras, att hans
bref ej äro skrefne efter nya moden. Jag gratulerar Min Herre til
en så lycklig reveil, kunnandes därjämte försäkra honom, at han
finner en alldeles changerad, polerad och förbättrad värld. Man
observerar nu en hel annan delicatesse i expressioner, complimenter,
kroppsaffekter, klädemodeller, hof-etiketter, matreglor och dieter,
än då min Herre i sådana affairer varit bekant. Man exprimerar
sig i korta och divertissante termer, recolligerandes sådana ord,
som andra språk fournera, hvilka äro douçare än vår odieusa och
miserabla svenska.» Satiren sträcker sig emellertid ej blott till den
unge herrns halvfranska rotvälska, utan ock till hans levnadssätt,
hans klädedräkt, hans affärer m. m. Och så slutar det hela: »När
Ragwald Pik fått detta brev, har han intet mer gjort, än lagt
händerna i kors med stor häpenhet och fallit i sin förra sömn, varifrån
han ej förr lärer vakna, än gamla och nya världen fått en ända.»
Idéen att sympatiskt ställa den gamla tiden upp emot den nya
var ju ej vidare originell, ej heller den satiriska skildringen av
sprätten — möjligen hade Dalin läst Holbergs Jean de France.
Men den är onekligen gjord con amore, är godmodig, mera rolig
än skarp, och i satiren ljuder också en personlig biton. Den fattige
informatorn, som nyss kommit från kommunitetets »disk», kände
sig osäker i den nya omgivningen, och man kan därför förstå, att
han hyste ett visst agg till de unga snobbar, som trots sina
hönshjärnor med en sådan ledighet rörde sig i de salonger, där han
mött dem. Detta agg bibehöll han under hela livet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
