Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Dalin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Friska hjärtan, milda löjen,
Glada tungor, rena nöjen,
Hurtigt mod på riddarvis
Sku vår orden städse pryda
Och betyda
Awazu och Wallasis.
När man läser denna visa och Dalins andra ordensskämt, har
man svårt att förena det intryck, man får av dem, med den
karakteristik, som Tessin givit av Dalin: en person, som i sällskap var
tyst och blyg, som hade svårt att tala och var tafatt i sina rörelser.
Men bägge kunna nog förenas. Dalin var tydligen ingen
sällskapsmänniska i den meningen, att han var kvick och slagfärdig i det
personliga umgänget, att han förde ordet i laget och tryckte sin
personlighets stämpel på samvaron. I stället var han en
sällskapsmänniska — vid skrivbordet, när han icke var tillsammans med
dem, som dock alltid tryckte ned honom, när han var ensam och
blott i tankarna levde med i den stundande festen. Tafattheten
var då borta, och hans kvickhet, hans älskvärdhet, hans oförargliga
skämtlynne kunde då fritt få göra sig gällande. Och han var sig
själv. Måhända var det just detta försynta sätt att befordra
sällskapsglädjen, som skapade hans popularitet. En Piper, en Tessin
hade nog ej funnit sig i att stå under något andligt ordförandeskap
av baron Rålambs informator, och Dalin var även nog klok att
aldrig vilja gripa till ordförandeklubban.
Dalin blir ämbetsman.
Som informator hos baron Rålamb stannade han troligen ända
till 1737, då hans patronus såsom landshövding flyttade till Halland.
Men redan dessförinnan hade han fått anställning i statens tjänst.
I juni 1731 inlämnade hans bror Sven en supplik till kanslikollegiet
»att uti kungl. archivo få uppsöka, vad som kan tjäna till dess under
händer havande beskrivning om Halland». Ansökningen remitterades
till riksarkivets chef, men någon resolution tyckes aldrig hava givits,
och möjligen var det med anledning därav, som Sven Dalins yngre
broder Olof i november samma år begärde »att bliva antagen till
extraordinarie kanslist här vid kungl. kansliet» — man kan gissa
för att på så sätt få tillträde till arkivet och där avskriva handlingar
för broderns räkning. Såsom vi måhända minnas fordrades för
inträde i kansliets tjänst en praktisk och en teoretisk examen. Den
förra bestod däri, att den sökande sattes att renskriva ett visst antal
ark för registraturet, och kollegiets svar på Dalins supplik blev
också, att »herr sekreteraren Estenberg (riksarkivets chef) låter
honom i archivo efter vanligheten skriva något uti registraturet».
Den teoretiska examen, som tyckes hava varit nästan blott en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0411.html
