- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden /
338

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

formalitet och förrättades av ett eller ett par kansliråd, avlade han några
månader senare och blev så extraordinarie kanslist i kanslikollegiet.
Där gjorde han bekantskap med en annan ung tjänsteman, Carl
Carlsson, vilken nyss förut blivit ordinarie kanslist och under åren
1730 och 1731 utgivit den första moraliska veckoskriften i vårt land,
Sedelärande Mercurius, vars sista nummer utkommit i oktober 1731
— således innan Dalin anställts i kansliet. Förmodligen var det
från Carlsson, som Dalin fick idéen att själv börja med en dylik
tidskrift. Dalins trogne lärjunge Liliestråle, som i allmänhet är väl
underrättad, talar emellertid om ett annat uppslag. Dalin hade under
1731 och 1732 — berättar han — »för att roa sina vittra gynnare,
framlidne presidenten baron Conrad Ribbing och landshövdingen
baron Rålamb, skrivit åtskilliga små satirer under form av avisor,
vilka, utan känd auktor, med särdeles nöje lästes och hand från hand
avskrevos landet omkring; dessa blevo dock aldrig tryckta, och
koncepterna med mycket annat av Dalins ungdomsarbete förbrändes
med Rålambska huset på Kungsholmen 1751. Men härav kom likväl
Dalin först på den tanken att skriva Argus, sedan han med de små
avisorna utrönt, det hans penna behagade.» Ännu en tredje
anledning uppgives, ehuru visserligen av Dalins fiende, mössan
Arckenholtz i Sagubrot af 1734 års riksdag: »Under hovets lustresa
infann sig både herr Gyllenborg och presidenten Höpken då och då
hos konungen. Men på det intet skulle eftersättas av allt det, som
kunde befrämja dennes avsikter och enkanneligen bereda allehanda
folkslags sinnen till nästa riksdagen, fann man nödigt att låta utgå
ett tryckt ark var vecka under namn av den swenska Argus.»
Alldeles ogrundad är nog ej heller denna uppgift.

Argus.



Nog av — i december 1732 (troligen onsdagen den 13 eller kort förut)
utkom det första numret av Then swänska Argus, som sedan fortsatte
med ett nummer varje onsdag ända till slutet av 1734, då den upphörde.
Dalin hade först tänkt att kalla sin tidskrift Sambling af frija tankar
från Utopia, sedan Frispråkaren, därpå Den sanne frispråkaren, men
bestämde sig slutligen på censors förslag för Then swänska Argus.
Den utgavs från Schneiders tryckeri, men icke ens denne visste,
vem författaren var. Mellanhand mellan boktryckaren och författaren
var Carl Carlsson, och enligt Liliestråle skulle blott denne samt
Claes och Gustaf Rålamb hava känt till hemligheten. Ännu några
flera torde dock hava varit inne i den, förmodligen ock Gyllenborg
och Conrad Ribbing, men för den stora allmänheten var »Argus»
ett mysterium, och just detta bidrog icke litet till dess framgång.
Man gissade på åtskilliga högte ämbetsmän, och då det slutligen
började sippra ut, att Argus var »extraordinarie kanslisten i kansliet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0412.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free