Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med sina vedersakare, avlägger han sin trosbekännelse. Den kan
icke prisas för dess konsekvens och logik. Den ena satsen står i
strid med den andra. Men i själva verket var detta det enda sättet
för Dalin att få fram sin verkliga mening. Han börjar därför fullt
rättroget: »Jag tror, att den högsta fullkomligheten är högre, än
att förnuftet kan henne till någon sin del fullkomligen begripa.
Jag tror, att en lydig undergivenhet för det övernaturliga väsendet
är tecken till ett förnufts styrka, och att mena sig mäta
Gudomligheten med dess eviga djupheter är tecken till ett förnufts svaghet.»
Efter några andra dylika uttalanden, som vittnade om hans
rättrogenhet, fortsätter han: »Jag tror, att kitslan, ordeträtor och
bitterhet i himlaläran äro barnsliga, dåraktiga och skadliga. Jag
tror, att världslig arm är en okallad apostel. Jag tror, att sanningen
alltid skall segra. Jag tror, att ordning, redighet och förnuftsbruk
äro oundgängliga i andligt och världsligt stånd. Jag tror ingen
naturlig ting vara så hög, som icke ett sunt förstånd kan begripa
och lämpa till sin nytta.» Utan den föregående rättrogna
inledningen hade han svårligen kunnat framlägga dylika teser.
Då angreppen likväl synas hava fortfarit, tog Argus ännu en gång
till ordet. Gud — skriver han — älskar icke blindtrogenheten,
»han vill, att vi skola bli övertygade, innan vi lyda, och därtill har
han givit oss medel. Om man blir ortodox genom förutfattad
inbillning eller lärarens myndighet, så tror man inte det man vet.
Man inbillar sig tro. Men det man menar vara en
förnuftsövertygelse, är allenast en sinnesböjelse. På det sättet tillskapas juden
i synagogan, turken i moskéen och de varjehanda villfarande kristne
i kristenheten. Var och en försvarar sin vattvälling, ty det vore
skam, mena de, att tro annat än det, föräldrar ha trott före dem.
Härlig religion!» Men — tillfogar han med en nödvändig
försiktighet — jag skulle aldrig hava dristat att yttra mig på det sättet,
om jag ej visste, att förnuftet och Guds ord aldrig kunna strida
mot varandra.
Huru mycket Dalin innerst trodde på denna sista sats, kan man
lämna därhän. Utan ett dylikt förbehåll hade han i varje fall icke
kunnat framlägga de satser, som han lät föregå. Dessa röja emellertid
ganska tydligt, att Dalin redan vid denna tid bekände sig till den
då moderna deismen — i hur hög grad, veta vi icke, ty här vågade
han icke uttala sin verkliga mening. Med kännedom om Dalins
grunda och försiktiga väsen, är det för övrigt knappt sannolikt, att
han tänkt sig djupare in i dessa frågor. Han hade blott som alltid
följt med tidsströmningen och ville förmodligen verkligen intaga
juste-miljeun mellan rationalism och ortodoxism. Detta om hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
