- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden /
352

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

barn. Om några inhämtat någon världslig kunskap, så suckar min
martyr och tillspörjer honom, vad framsteg han gjort i nåden? Om
han själv skulle råka till att skratta, så ångrar han sig såsom den
där brutit sitt döpelseförbund. Ett menlöst skämt är honom en
försmädelse, han förargar sig över barns lustighet och ungdoms
kvickhet, allt utvärtes kyrkobruk anser han som förödelsens styggelse
och önskar, att draken vore utkastad» etc.

Någon vän av pietisterna var Dalin således icke. Men den punkt
på upplysningens program, till vilken han mest uppriktigt anslöt
sig, var dess prästhat. Detta kommer hos honom ständigt fram,
även i den nyss citerade artikeln, som lika mycket avser att anfalla
de ortodoxa prästerna som pietisterna. Av de anmärkningar, han
riktat mot pietisterna och till försvar för prästerna, kunde man ju
— säger han — frestas att tro, att Argus vore partisk för de senare.
För att gendriva denna misstanke, som förmodligen ingen hyst,
övergår han till en kritik av statskyrkans präster. Sådana finnas
både dugliga och odugliga. De senare skildrar han onekligen con
amore. Jag stod — berättar han — bredvid en dylik, då han sjöng
Tron, och det skedde på detta sätt: »Vilken för oss människor
(hur många mantal äro i Leksand?) och för vår salighets skull
(duger Fernbo något?) nedersteg av himlen (vilkendera är bäst,
antingen Tierp eller Vingåker?) och tog mandom (huru snart blir
nästa kabinettsdag?). Med samma vårdslöshet förrättar han sina
ämbetssysslor både inom och utom templet.» Men den karakteristik
av de dugliga prästerna, som han sätter såsom motvikt, formar sig
både i denna artikel och i andra liknande till en indirekt kritik
över det ortodoxa prästerskap, som faktiskt fanns. Idealbilden låter
verkligheten framträda dess mörkare: »Alcidas har i vördnad för
Guds ord och den uppenbarade sanningen uppbrukat sitt sunda
förnuft och medfödda ljus. Hans lärdom är levande och förträfflig.
Han vet att rätt uttyda Guds ord. Den gamla sjuttonhundraåriga
och gråhåriga meningen vet han försvara, inte med myndighet, utan
med skäl, inte med upphetsad iver, utan med foglighet, inte med
förhävning, utan med förtroende. Han är icke allena försedd med
skäl att föra en vidskeplig, svagsint och nygirig på rätta vägen utan
ock en esprit-fort, en deist och naturalist. Give Gud, att inga andra
än Alcidæ likar bleve prästvigde. Då bleve trängseln i det ståndet
mindre, överhet och förmän till lindring.»

Argus upphör.



Argus utförde således en stor kulturgärning. På det försiktiga
sätt, som nödvändigheten krävde, öppnade han fönstren till den
europeiska kulturvärlden och lät det friska draget strömma in. Med
denna tidskrift började upplysningsrörelsen i Sverige, och alla kände,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free