Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Dalin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förfäktade i själva verket samma mening, som han alltid hyllat: en
fredlig politik, en ökad kungamakt och ett slut på den ursinniga
partistriden. För tillfället var denna ståndpunkt också hattpartiets.
Men Dalin ansågs så litet tillhöra partiet, att han 1741 anklagats för
hemliga mössintriger. Swenska friheten förskaffade emellertid Dalin
en ny popularitet hos hattarna, och särskilt blev Tessins beskydd
honom till nytta.
Dalin kommer till hovet.
1743 hade Adolf Fredrik blivit utsedd till tronföljare, året därpå
hade han gift sig med Fredrik den stores syster Lovisa Ulrika, och
i januari 1746 föddes deras äldsta barn, prins Gustav. Under denna
tid var Tessin den mäktigaste mannen i landet. 1745 hade han
blivit »överstemarskalk» vid det unga hovet, året därpå, då prins
Gustav föddes, dennes guvernör, och efter ännu ett år kanslipresident.
I slutet av 1750 föreslog han i rådet, att bibliotekarien Dalin skulle
utses till den blivande konungens informator, förslaget antogs
enhälligt, och därigenom hade Dalin till sist kommit i den miljö, som
bäst av alla passade honom. Den närmaste eftervärlden dömde
annorlunda och förmenade, att skalden härigenom drogs bort från
den »stora» poesien, som det hade varit hans uppgift att odla. I
Sången över Creutz skrev Franzén:
Vad var hans snilles låga?
Blott en lusteld vid Lovisas tron.
Blott att roa hennes tärnor
Flög den opp i solar och i stjärnor,
Flyktigt tända för en bröllopsdag.
För den »stora» poesien, för tragedier och eper, låg likväl icke
Dalins begåvning, utan i stället för den lätta, anspråkslösa »poésie
fugitive», och vid hovet fick han tillfälle att utveckla hela sin talang
inom denna kvicka och älskvärda litteraturart. Faktiskt var det
såsom »hovpoet», som Dalin kom att utföra sin kanske största
kulturgärning. Först nu fingo vi, tack vare Lovisa Ulrika och Dalin,
ett litterärt hov, vars kultur och vars intressen kommo att återverka
på hela den högre samhällsklassen och gåvo denna en förfining,
som möjliggjorde en verklig litteratur. Kristinas litterära hov hade
stått alldeles utanför den rent svenska kulturen. Lindschölds försök
att giva Karl XI:s hov en mera litterär fernissa hade strandat
på det omöjliga materialet, Karl XII vistades hela sin tid i fält,
kung Fredrik hade ej sinne för annat än de mest simpla nöjen,
Ulrika Eleonora var trång, obildad och bigott, och först med Lovisa
Ulrika fingo vi en verklig kulturpersonlighet på tronen. Det var
denna vittra monarks förste minister, som Dalin nu blev.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0448.html
