- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden /
377

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Under den därpå följande riksdagen avsade Tessin sig sin plats
såsom kanslipresident, och då han för drottningen insinuerade, att
hon också utsett en efterträdare åt honom såsom kronprinsens
guvernör, blev det en ny häftig ordväxling dem emellan med det
resultat, att Tessin på sommaren 1752, efter riksdagens slut, tog
sig en årslång tjänstledighet, från vilken han först i september 1753
återvände till Stockholm. Där mötte honom en påfallande kyla
och fiendskap, och efter ett nytt uppträde i januari 1754 avsade
han sig definitivt sin plats både som överstemarskalk och
kronprinsens guvernör. Uppgiften att förena ledningen av två motsatta
partier, hovets och hattarnas, hade, som naturligt var, misslyckats,
och följden hade blott blivit, att Tessin på bägge, hållen förlorat
sitt inflytande. Hädanefter var han en fallen man, och man kan
därför förstå hans bitterhet mot den, som han vid sin återkomst
fann hava intagit hans plats i drottningens förtroende.

Dalin såsom hovpoet.



Dalins ställning var däremot klar. Han hade alltid varit rojalist,
och det var tydligt, att litet vänlighet från drottningens sida skulle
göra honom till hennes hängivne tjänare. Men även Lovisa Ulrika
tyckes så småningom med en verklig tillgivenhet hava omfattat
den tankspridde, men älskvärde och städse tjänstvillige skalden,
som med sitt oförargliga skämt, sina verser och sina upptåg så väl
förstod att skingra hennes politiska bekymmer. Nästan ingen dag
gick förbi, utan att han kom med något — liksom förut visor, fabler,
conter, versbref o. s. v. En av hans smådikter börjar:

Jag måste för en visa svara,
Var dag en visa göras bör,
Men vad skall då dess ämne vara?
Det är, vad mig bekymmer gör.
Om skog och jakt? Nej, den är all.
Om vackert väder? Nej, det regnar.
Om allt, vad sig i vattnet fägnar?
Nej, då blir versen allt för kall.


Den kanske mest sammanfattande bilden av det hovliv, för
vilket Dalin nu angav tonen, få vi av hans 1751 skrivna Ulriksdals
promenader skaldewis beskrifne af rese-historiographen O. D.
Veckojournalen börjar såsom en stor episk dikt:

Jag talar om en färd, en fyra timmars gång
I skog, i sand, till fots, förunderlig och lång.
Men, Sånggudinna, hjälp min vers från den förtreten,
Att bli så matt, så våt, så sömnig som poeten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0455.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free