- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden /
378

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det var en anndag pingst, när himmel, jord och allt
I fröjd och mildhet stod, som Skaparen befallt.
Ett av de gudapar, som över hjärtan råda,
Fick lust att kring sitt slott de vackra trakter skåda.


Så skildras promenaden. Skogen öppnar sig, och gärdsgårdarna
falla ned »att vörda deras fjät, som hägna landets fred». Skogsråna
våga sig ej fram, gastarna ej flyga kring, och troll och dvärgar smyga
sig in i bergens klyftor — endast den fördömda myggen vågade
sig upp ur avgrunden. Men så börjar himlen mörkna. I början
tror man, att det blott skall bli några stänk, men det blev annat
av, en syndaflod som på Noaks tid, så att varenda tråd blev våt
på höga överhéten. Dock — himlen är ej grym, och så upptäckte
man »ett tempel».

Man gick i templet in, fast ej att psalmer kväda.
En hälsning man därpå Sankt Filebunka gav.


— förmodligen den poetiska omskrivningen för en bondkoja, där
det höga herrskapet undfägnades med filbunke. Till sist hör man
ljudet av den vagn, som för »gudaparet» tillbaka till slottet. Nästa
dag promenerar man upp för en höjd, från vilken man ser hela
Stockholm, »båd rådhus, Gröna gång och torg och slaktarhus».
Tredje dagen är man ute och jagar, en liten hovfröken skjuter,
träffar en fågel, men blir så gripen, att hon sätter sig en rova.
Och på samma sätt, med dylika skildringar, fortsätter journalen
de följande dagarna.

På Drottningholm gjorde hovet ofta utflykter till ställena omkring,
till Rörbytorpet eller till »bostället» d. v. s. Malmviks sätesgård.
Dalin hade på vanligt sätt utnämnt sig till »Nicopompus, hovpoet
vid Bostället» och besjöng naturligtvis alla dessa utflykter. Särskilt
intresserad var han av hovfröknarna. Naturligtvis uppvaktade han dem
med verser på deras födelse- och namnsdagar, och alla tilldragelserna
i deras värld hade i honom fått en samvetsgrann hävdatecknare.
En gång hade kungen skrämt en fröken med att kasta en groda
till henne, hon skrek, och efter en stund var Dalin färdig med en
mytologisk saga om den märkliga händelsen. En annan gång var
det en fröken, som blev rädd i månskenet, då tomtegubbarna
prasslade kring hënne, en tredje gång en grevinna, som skulle följa
drottningen på promenad, men vid dess början blev av med sin
skoklack. Han skriver vers för fastslagsrisen till hovdamerna, verser
vid deras lotterispel, ger dem gåtor att tyda och tyckes av dem
hava bildat en ny »livskvadron», för vilken hovfröken von

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0456.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free