- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden /
379

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Griesheim var överste och där Dalin var auditor. Vi ha kvar ett
protokoll från krigskonseljen vid Ulriksdal. Det var, då fröken von
Griesheim skulle gifta sig:

Regementet tycks oss vara
        Liksom i ett litet kval.
Månn’ det märker någon fara
        För sin käcka general?
Jo, vi se den hjälten vågar
        Mitt i lilla Gudens fält,
Mitt i pilar och i bågar
        Ända till monarkens tält.


En hovfröken hade givit honom namnet »Papperslapp». Nåja,
svarar Dalin, på den lappen skall jag måla hennes bild:

Hon är skapad att behaga
        Och med ögons eld ge fyr.
Kroppen är ej bland de svaga,
        Lite fet och tämlig yr,

Täck, brunette och kvick som pilen,
        Rätt som tanken hos oss är
Far hon hela hundra milen,
        Lustig, vänlig, hård och tvär.


Ibland svälla dessa dikter till hovets skönheter ut till mytologiska
rokokoconter, såsom i den skildring, han i en dikt till hovfröken
von Düben ger av »den genomsiktiga solfjäderns upprinnelse». I
tidens morgon, då Paphos’ lille gud föddes till världen, härskade
Menlösheten:

Att fria var då ej en manfolkssed allena.
En flicka tillbjöd själv med gossen sig förena.
Hon sad’: »Jag är så skön, min ängel, du är söt,
Jag älskar dig, kom, kom och mig likså bemöt».
Den vackra tillstod strax, vad hon i hjärtat kände,
När den hon kärast höll sig till en annan vände.
Man fick då rodna fritt och säga fritt varför.
Man gjorde uppenbart, vad man nu hemligt gör.


Det var Menlöshetens tid. Så kom Fru Ärbarhet, och då blev
allt detta strängt förbjudet. De unga damerna nödgades nu att
bakom solfjädern dölja sina ansikten och därmed ock sitt hjärtas
rörelser. Paphos’ gud fann då på råd, och enligt detta läto de
sköna genomborra fjädrarna »med hundra hål; hon märker oförmärkt,
hon ser och blir ej röd».

Vid ett annat tillfälle läser han upp för damerna en Journal öfwer
belägringen af Chloris’ hjerta. Kommendant på fästningen är Chloris’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0457.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free