Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalins samtida och efterföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ganska säkert på föranstaltande av den ryska regeringen, och av
den allmänna förbittringen över detta nidingsdåd förstod hattpartiet
skickligt att begagna sig. I sitt slag är visan ett mästerstycke av
den tjugoettårige författaren. Den börjar i den då populära
herdevisans ton:
Sist när på ljuvlig blomsterplan
Jag mina lamm utförde
Och satte mig, som jag var van,
Där bäst jag lärkan hörde,
Så kom till mig en gammal man,
Beprydd med silverhåren.
Han såg mig ganska gunstigt an
Och hälsade: God måren!
Han satt uti en svensker rock
Av blått passabelt kläde.
Han hade älghudskyller ock,
Som aldrig låg i träde,
Och handskar utav samma slag,
Så långt på armen räckte.
Jo, börjad’ han, vårt Svea är
En dam, som stilla sitter
Och sina gröna lagrar skär.
Förnöjd med fågelkvitter,
Hon dricker fridens söta vin
Ur Friedrichs gyllne koppar
Och skådar med en hurtig min
På sina blåa troppar.
Hon klär sig som en karl med hatt
Och lider ingen mössa.
Dess purpurmun får ingen fatt,
Fast mindre lov att kyssa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
