Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Nordenflycht
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Västmanland, och där — skriver hon — »började mitt späda
förnuft att arbeta. Allting var mig som en gåta. En åtrå att vilja
veta sammanhanget av allt bragte mig en oro, som var ovanlig.»
Då hon ej fann någon klarhet i den »vanliga» läsning, hon hade —
väl de nyss nämnda uppbyggelseskrifterna — »sökte jag få den i
filosofiska böcker», men de »lämnade efter sig en tvivlan i sinnet
och en ny trängtan att finna sanningen». Vilka dessa filosofiska
böcker varit, förefaller mycket dunkelt. Franska och engelska kunde
hon ännu icke, och på svenska funnos knappt några andra
filosofiska arbeten än Rydelius’ Förnufftzöfningar, vilka ej gärna kunna
hava gjort henne till en »sceptica», lika litet som Leibniz’ Théodicée,
såvida ett exemplar skulle hava förirrat sig till Viby; den var för
övrigt på franska. Att hon läst Wolffs benhårda latinska skrifter,
är ännu mindre troligt, och uppgiften förefaller därför gåtfull. Men
på vilka vägar den moderna skepticismen än nått henne, så räddades
hon likväl, enligt egen uppgift, från sitt tvivel genom bekantskapen
med Henning Tidemans yngre broder Johan. Såsom Martin Lamm
visat, var denne wolffian. Han studerade mekanik, och som vi
minnas vann wolffianismen sina första anhängare bland matematiker
och fysiker, i Uppsala Celsius och Klingenstierna. Wolffianismen
var ju ett matematiskt byggt system, som lade huvudvikten på
logiken, och för utredningar av denna art hade Tidemans unga
kvinnliga discipel utan tvivel föga sinne. I wolffianismen fanns dock
en underströmning av ett modernt naturvetenskapligt
uppfattningssätt och en viss mottaglighet för den engelska deismen. Vid
universiteten betraktades wolffianismen därför ännu såsom farlig och
kättersk. I varje fall höll Tideman, liksom Wolff, på förnuftets rätt
att pröva, även om båda förfäktade, att uppenbarelse och förnuft
ej kunde strida mot varandra. Han var — skriver fru Nordenflycht
— »en sådan filosof, som älskade och sökte sanningen med djup
eftertanke, men erkände alltid sina svaga krafter alltför ringa att
kunna fullkomligen hinna till dess djupa grunder. Således nekade
han icke allt det, som var över hans förnuft. Hans ändamål var
att stärka och öva sig i dygden, och därför arbetade han mera på
sin egen förbättring än på nya system.» Han lade således, alldeles
som Rydelius och för övrigt hela tiden, huvudvikten på moralen,
och såsom mekaniker och Polhems lärjunge hade han tillägnat sig
de nya naturvetenskapliga teorierna om världsbyggnaden: »det nya
och antagna systemet om flera världar var rätt nöjsamt att höra
honom tala uti». Det förefaller därför, som om de moderna idéer,
vilka han i sina samtal bibringade sin elev, snarare borde hava ökat
än minskat hennes religiösa grubbel, ty det var dock en fläkt från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
