413 (Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Nordenflycht

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»upplysningens» värld, som här för första gången slog emot henne.
Men Tideman måtte i sin personlighet hava ägt något övertygande
och lugnande, och i varje fall stillades hennes oro.

Så dog fadern, på sommaren 1734. Hon hade då ännu ej fyllt
sexton år, men var tydligen både andligen och kroppsligen
utvecklad långt framom sin ålder. På dödsbädden hade fadern av
henne tagit ett löfte: att hon skulle bliva Johan Tidemans maka.
Hon var en varmblodig ung kvinna, som under hela sitt liv hade
ett starkt behov att älska, och just då denna känsla först började
vakna, ställdes hon inför plikten att äkta en man, som hon väl
kunde högakta, men för vilken hon aldrig kunde hysa någon ömmare
känsla, ty Tideman var ful, puckelryggig och vanvårdad i sitt yttre
uppträdande. Hon böjde sig likväl för faderns vilja, och de
förlovade sig. Tideman visade henne all finkänslighet, »men alla de
små oskyldiga nöjen, som älskande kunna röna, voro oss obekanta».
I tre år varade denna nödtvungna förbindelse. Så avled
Tideman 1737 efter en längre sjukdom: »min saknad över hans
bortgång var så mycket större, som jag tyckte mig nu hava ingen lön
för min trogna stadighet och det våld, jag gjort på min böjelse».

Fabricius.

Då Tideman dog, var familjen Nordenflycht i det närmaste ruinerad.
Skaldinnans bror Anders hade tillskansat sig familjens egendom
Viby, bedragit sina syskon på arvet och slutligen (1740) rymt, då
konkursen ej längre kunde undvikas. Kort efter Tidemans död
tyckes Hedvig Charlotta Nordenflycht hava flyttat till Stockholm,
där hon hade en gift syster, och där gjorde hon, troligen 1738, en
bekantskap, som blev avgörande för hennes liv. Det var med den
då några och trettioårige bataljonspredikanten Jacob Fabricius, som
en tid tjänstgjort såsom präst vid den franska församlingen i
Stockholm. Den unga mademoiselle Nordenflycht ville nämligen lära sig
franska. Den första handledningen hade hon visserligen förut fått
av en infödd fransman, sedan hade hennes kusin Carl Klingenberg
undervisat henne i språket, men då han måst resa till Uppsala,
hade han rått henne att taga lektioner av Jacob Fabricius. Här —
skriver fru Nordenflycht — »fick jag ersättning i allt det jag förlorat,
och vad som briste i yttre förmåner hos den förra personen (Tideman),
fann jag hos denne i högt mått: ett behagligt utseende, åtbörder
och levnadssätt, som drogo till sig allas hjärtan, en kvickhet,
förenad med mogen eftertanke — in summa: en lycklig
blandning av goda själsgåvor gjorde honom ansedd och älskad».
Språklektionerna övergingo först till filosofiskt religiösa samtal, och dessa
till tvenne älskandes känsloutbyten. Anders Nordenflycht satte sig
emellertid emot deras förening, och först då han rymt, kunde de

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0501.html

		Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden / 413 (1926-1932) Author: Henrik Schück, Karl Warburg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|