- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden /
421

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Nordenflycht

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

deras fotspår, skriva grav- och bröllopsdikter samt också anlita de
andra utvägar, som den äldre tidens poeter haft till utkomst:
dedikationer, t. o. m. tiggarbrev. Men det var nöden, som tvang henne
därtill, och 1744, då hon började sin egentliga verksamhet som
författarinna, gav hon ut en programdikt, Tankar om skaldekonstens
nytta, vari hon i likhet med Triewald fördömde begravnings- och
bröllops-poesien, i vilken »skalden obetänkt sig låga ämnen väljer
och ärans lagerblad som kram för vinsten säljer». Skalden skall
upphöja dygden och anfalla lasten, han får icke smickra, och
sanningen skall städse vara hans ledstjärna. Det var det program, hon
ville genomföra, och så till vida står hon här ännu kvar på
utilismens ståndpunkt, att hon särskilt framhåller en dylik skaldekonst
såsom »nyttig, angenäm och nödig för ett land». Men i
verkligheten hade hon ett högre mål. Det var mycket, hon hade på
hjärtat och ville sjunga ut, det var för idéer hon ville kämpa, och
det var detta, som gjorde henne till författarinna. Både därigenom
och genom sin samhällsställning skilde hon sig från den äldre tidens
yrkespoeter.

Qwinligit tankespel.



Då hon inför allmänheten framträdde såsom författarinna, var det
icke längre såsom »den sörjande turturduvan». I den första
samlingen i den serie, hon nu började, kallar hon sig ännu med en
pastoral pseudonym — »en Herdinna i Norden» — men i den året
därpå utgivna fortsättningen har hon kastat bort herdinnedräkten
och uppträder under sitt verkliga namn: Hedvig Charlotta
Nordenflycht. Samlingen i fråga var Qwinligit tankespel (1744), som hon
dedicerade till hovmästarinnan grevinnan Wrangel och icke mindre
än sju hovfröknar. Antagligen hade försöket framgång, ty sedan
— mellan åren 1745 och 1750 — fortsätter Tankespelet såsom en
vitter årsskrift. Fru Nordenflycht var fullt medveten om
innebörden av ett dylikt företag. Det var en kamp mot tidens utilism,
som hon började. En svensk auktor — skriver hon i företalet till
årgången 1745 — måste »icke allenast skriva väl, utan ock välja
ett ämne, som behagar det allmänna. Historien, hushållningen och
handeln äro nyttiga och behagliga ämnen för oss. Däremot finner
poesien ej många älskare. Hon anses för onyttig. Och som så få
äro dess kännare, så hava ock få nöje i henne. Men så vida vi
vilja tävla med andra folkslag om snillegåvor, så böra vi ock tåla
skalder ibland oss, så mycket mer som en Milton och Pope i
England, en Despréaux i Frankrike och en Tasso i Italien rätt så mycket
bidragit till sina landsmäns rykte och heder som en Newton, en
Fontenelle och en Galilæus. Största delen av våra svenska
mannahjärnor äro dock för mogna att roa sig med kvickheter, som ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0509.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free