Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Nordenflycht
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
synas gagna. Välan! De kunna i de allvarsamma och torra
vetenskaper arbeta och lämna oss fruntimmer det nöjet och hedern
att upphjälpa de andra.»
Även den första årgången (1744) hade varit ett polemiskt inlägg
i kvinnofrågan, och i stort sett är hon den första i vårt land, som
tagit upp detta ämne. Denna första årgång inledes nämligen av
en samling dikter i denna fråga. Den första heter: Fruentimbers
plikt at upöfwa deras wett och riktar sig mot dem, som vilja
förmena kvinnan att syssla med — vad vi skulle säga — de stora
kulturfrågorna. Särskilt vänder sig satiren mot »Herr Matvett»,
som säger sig själv kunna vara klok och som därför vill ha en
hustru, som förstår sitt kök, sin nål och sin spinnrock. Herr
Matvett! Det står er fritt att till hustru ta en dum fjolla. Men tro
mig: en klok och bildad kvinna kan mycket snart lära sig att sköta
ett hushåll. Det är ej det viktigaste i livet, utan det viktiga är, att
hon stärker sin själ i vishet:
Sanningsstrålen är här satt
Under mycket moln och dimma.
Den, som söker denna strimma,
Får ock en gång solen fatt.
Men den, som med stoft och mull
Har sin själ i tiden mättat
Och sig efter skuggor rättat,
Går i mörker mer omkull.
I, som med tusen bry blott sköten mat och maga
Och spotskligt len åt mig, som pennan tar i hand,
Som tro ert eget kön så ömkliga och svaga,
Ej kunna lära mer än sy och väva band,
Tänk: tiden räcker till för läsa och för spinna.
Jag har det själv försökt. Man kan alltsammans hinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
