Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fru Nordenflycht
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i de nordiska landen. Med sin lagerkrans och sin luta i handen,
heter det i en annan dikt, kom Thalia en gång till Sverige. Men
där fick hon knappast tak över huvudet och höll på att svälta ihjäl:
Hon slog de skönsta harposlag,
Med magra fingrar lutan rörde,
Hon klagad’ på sitt ödes lag,
Men ingen var, som henne hörde.
Man hastad’ sig och gick förbi
En dam, den prakt och guld ej höljde.
Dock var där en, som henne följde
Med träget rop och tadelskri.
Det var Avunden, och denna svor att plåga sånggudinnan, »så
länge du din konst ej glömmer!»
Märkligare är en annan i samma häfte intagen dikt, ty den tyder
på ett nytt utvecklingsskede i hennes själsliv. Hon hade nu förlorat
den ledning, hon haft av Fabricius, oron och tvivlen hade åter börjat
vakna, och den upplysningslitteratur, i vilken hon nu fördjupat sig,
gav henne ingen klarhet. Jag råkade — skriver hon i sin
självbiografi — »i ovisshet och misströstan om den Eviges nåd och försyn.
Alla filosofiska tvivelsmål yppade sig på nytt i mina tankar. Jag
fann ingen fast botten att vila på.» I sin själanöd skrev hon då
ett skaldebrev till Holberg och bad honom om en lösning på de
problem, som plågat henne: om själen är odödlig och om det
överhuvud finnes en dygd eller om denna blott är människofunder? I
vår odlings historia är detta skaldebrev en milstolpe. Det är första
gången, som de stora upplysningsfrågorna diskuteras i vårt land.
Dalin hade försiktigt gått dem förbi, och de tyckas ej ens hava
intresserat honom. Fru Nordenflycht däremot gick med hela sin
själ upp i dem, diskuterar dem med en kvinnas lidelsefullhet,
upphör aldrig att fråga och får aldrig ett svar, som tillfredsställer henne.
Newton, Leibniz, Locke och Bayle ha icke kunnat bringa en
tvivlande själ läkedom. De ha visat oss alla de dimmor, som omgiva
vår tillvaro, men de ha icke kunnat skingra dem. Är detta då
vishetens lön? Består denna vishet till sist däri, att man — som
Sokrates lärde — intet vet? Säll är den, som äger sin
barndomstro kvar och i nöden kan gå till sin gamla bibel. Säll är också
den, som låter leda sig av förnuftet, som blivit »fåfäng tvekan»
fri och följer sin åtrå i allt, obekymrad om andras nöd. Säll också
den, som förnöjer sig i grova lustar, förnekar Gud, straff och
ansvar. Om än hans själ förgås i döden, så har han dock haft
jordelivets fröjder. Men olycklig den, som »uti dessa tankar alla får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0511.html
