Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Nordenflycht
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som gav henne en årspension, vilken hon varje kvartal fick lyfta,
dess storlek känner man icke. Ibland tyckes hon dock hava lidit
verklig nöd. Så kom 1746 års riksdag. På riddarhuset hade fru
Nordenflycht då utdelat sin dikt: Den frälsta Swea, och »med
anledning härav kom att talas om bemälte frus svaga villkor och tycktes,
att man billigt borde vara omtänkt, huru desamma någorlunda
måtte kunna förbättras, så att hon utan bekymmerfull omtanke och
fruktan att sakna nödtorftig utkomst måtte hava tillfälle att under
mera rolig och stilla levnadsart nyttja de av Gud och natur henne
förlänta stora sinnesgåvor, helst det för själva nationen är ej mindre
hederligt än fägnesamt, att någon av det könet gått så vida i
skaldekonsten, att också utlänningen gör värde av det alster, som hennes
vett i ljuset frambringar». Trots flera instämmanden ledde
förslaget dock ej till något resultat. Vid riksdagen 1751 vände sig
fru Nordenflycht därför till prästeståndet, och såsom vi redan sett
hade hon nu bättre framgång. Den pension, som hon 1752 fick,
var 600 daler smt., som visserligen blott är 800 kronor i vår tids
mynt, men vars köpvärde då var betydligt större. 700 daler smt.
var nämligen den tiden en professorslön, och fru Nordenflycht kom
därför ekonomiskt i en ganska fördelaktig ställning. Detta
återverkade helt naturligt på hennes litterära produktion, som nu fick
ännu en ny skiftning. Innan vi övergå till denna, måste vi dock
kasta en blick tillbaka på hennes skaldskap under tiden 1744—1752.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>