Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Nordenflycht
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med hoppet omfatta, vilket är ett tomt åtnjutande.» Allt i världen
är intigt och fåfängligt, och vår längtan kan aldrig tillfredsställas.
Så slutar hon med några tröstegrunder, vid vilka hon söker hålla
sig fast. Du är ju — säger hon till den Evige — själv god, och
dina vägar äro väl därför goda och fullkomliga. Och då, min själ,
klandra icke den Eviges ordning, »missunna ej djuren deras trånga
gränser, som hindra dem från den största plåga: tanke och
överläggningskraft». Låt bristerna i denna världen »tjäna till att
förminska häftigheten av din åtrå för det förgängliga», övertyga dig
om, att tingen hava ett evigt, fullkomligt ursprung, »behåll denna
sanning, styrk dig i den och frukta icke att bli bedragen. Ty du
löper därmed ingen fara. Men utan det hoppet är människan det
uslaste av alla skapade ting.»
Spegel, Svedberg och deras generation hade icke stannat vid
detta hopp; de hade haft den fulla och oryggliga vissheten, och de
hade därför icke känt något behov att diskutera dylika spörsmål.
Och huru slutar i själva verket fru Nordenflychts dikt? Låtom oss
hålla fast vid hoppet, ty det är det enda, som gör livet drägligt.
Det är kanske falskt, men om så är, löpa vi ingen fara genom att
hava invaggat oss i det, under det att människan utan detta hopp
skulle vara det uslaste av alla skapade ting. I själva verket är
slutsatsen, ehuru i religiös form, densamma som i Kellgrens Våra
villor: vad mer, om villan oss bedrager, blott hon vår levnad
lycklig gör!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
