Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fru Nordenflycht
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som bränner våra hjärtan, är ett varsel om ett större hopp, och
när sammanhanget en gång upptäckes, »skall allt en annan dager
få». Dikten mynnar således ut i Popes evangelium. Denna
avslutning, som icke är påklistrad, vittnar om den religiösa
grundtonen i hennes väsen. Gjörwell, som ju icke var någon
människokännare, såg i henne en av den nya otrons förkämpar, en
av Voltaires lärjungar. Även själv trodde hon sig vara en
upplysningsfilosof, som gjort sig fri från alla fördomar. I viss mån var
hon det. Från den ortodoxa kyrkan, t. o. m. från kristendomen
hade hon utan att märka det vuxit loss. Men innerst hade hon
förblivit samma religiösa, mystiskt inriktade personlighet som från
början, med en idealitetsträngtan, som endast stegrats, och med
en krampaktig och av tvivlen aldrig fullt utplånad tro på en
rättfärdig världsordning och på själens odödlighet.
Fischerström.
För den lycka, som hon så hetsigt åtrådde, var denna spörjande,
oroliga kvinna med sina starka lidelser ej skapad, och hennes liv
skulle även sluta i en tragedi. 1761 inträffade tvenne händelser,
som bägge fingo en avgörande betydelse för hennes känsloliv. Detta
år lärde hon känna den unge Fischerström, och detta år kom
Rousseaus La nouvelle Héloïse ut. I sin roman hade Rousseau velat
skildra pliktens seger över kärleken. Men i själva verket hade han
gjort raka motsatsen och med hela makten av sin lyrik förhärligat
den lidelse, som stolt satte sig över icke blott börd och fördomar,
utan ock den borgerliga moralen. I en erotiskt så depraverad tid
som Ludvig XV:s hade han visat sin samtid bilden av en kärlek,
som framför allt var upphöjt ideell, svärmisk och ren, och hans roman
med dess starka sentimentalitet blev därför nästan en religiös kodex
för alla känslosamma själar. Varje ung man ville vara en Saint-Preux,
varje kvinna en Héloïse. För fru Nordenflycht var denna bok nästan
såsom skriven. Få hava starkare än hon haft ett behov av att älska,
och få hava kunnat taga dylika förbindelser allvarligare än hon. Vi
minnas den glöd, med vilken hon gick upp i kärleken till Fabricius.
Några år efter hans död hade hon med en känsla, som i varje fall
var varmare än blott vänskap, fäst sig vid sin kusin Klingenberg.
Hur långt denna böjelse gått, veta vi icke. Gjörwell uppgiver väl,
att de varit förlovade, men denna uppgift kan knappt vara riktig,
ty enligt 1734 års lag var äktenskap mellan syskonbarn möjligt endast
med konungens medgivande. Klingenbergs död 1756 grep henne
emellertid nästan lika våldsamt som förut Fabricius’. En tid —
berättar Gjörwell — var hon »så gott som rubbad till sina sinnen och
har i första aiterationen velat strypa sig själv».
1761 gjorde hon bekantskap med den unge Fischerström, som då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0530.html
