Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Nordenflycht
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skokloster. Fru Nordenflycht besökte henne ofta och kom därvid
att fästa sig vid en liten arrendegård på Skolandet, Kvarnlöt, där
hon beslöt att bosätta sig. Kontraktet härom gjordes upp med
grevinnan Brahe 1761, och på våren året därpå flyttade fru
Nordenflycht ut till sin idylliska bostad, av vilken hon i Fröjas räfst ger
en hänförd beskrivning i pastoralens stil. Samtidigt erhöll, såsom
vi minnas, den teoretiske lantbrukaren Fischerström ett arrende i
närheten. Det låg under Sjö, och nu började »Adil» att uppvakta
den vackra grevinnan. Det finnes visserligen ingen anledning att
antaga, att denna på något sätt besvarat hans böjelse. Men fru
Nordenflycht kunde ej vara blind för hans uppmärksamheter mot
den andra och för hans alltmer stegrade likgiltighet för henne själv.
Från denna tid finnas några dikter, som höra till det bästa, hon
skrivit och i vilka hennes undertryckta förtvivlan tar sig ett uttryck.
En av dem är skriven över en hyacint, denna vackra blomma, som
dock var bestämd att vissna. Det var ju växtens öde, och »så ser
jag ock ditt hjärta kallna». Hon söker att resignera, säger sig ej
vara svartsjuk, kunna »utan köld och galla en skönhet se uti hans
famn». Men det är en sak, hon icke kan bära: »att se det dyra
hjärtat delas, se’n jag en gång dess ömhet vann».
Utförligast skildrar hon sitt själslidande i en »heroid», Hildur till
Adil, som blev hennes svanesång och aldrig kom att avslutas. Den
litterära förebilden var naturligtvis Popes berömda Héloise to Abelard,
och själva diktarten är ju förkonstlad och teatralisk. Men denna
gång är »heroiden» genomströmmad av en verkligt äkta och
oförfalskad känsla, och bakom ligger icke någon uppdiktad
kärlekshistoria utan den hårda verkligheten. Hon hade fåfängt väntat på
honom. Men han hade icke kommit, och hon förstod, att det var
slottsfrun på Sjö, som höll honom kvar.
Förgäves räknar jag vart ögonblick, var timma,
Var morgons glada sol och aftonstjärnans strimma.
Var dag, en annan dag är nu min längtans val.
Den kommer — utan dig, och väcker nya kval.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
