Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Nordenflycht
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hennes ömhet för mig är så stor, att hon icke en gång vill låta se
sin fruktan. Men hon fruktar likväl.» Gudomliga Fröja — så slutar
denna egendomliga, så personliga kärleksdikt, som verkar såsom det
första utkastet till en psykologisk roman — »förtag med din
gudakraft den misstro, som Hildur hyser till sina egna fullkomligheter,
och låt hennes hjärta känna, huru högt hon är älskad». Gudinnan
lovar detta: »Hildur skall bliva din beständiga kärlek, och hon skall
känna sin lycka». Adil upptändes såsom »av en gudomlig eld. En
okänd kraft ingöts i hans ådror. Han tog harpan och sjöng om
gudarnas verk, om naturens under, om kärleken och om Hildur.»
Från samma tid finnes ett brev bevarat från fru Nordenflycht till
Fischerström. Det är skrivet på Jean Jacques Rousseaus
modersmål och är kanske den vackraste dikt, som flutit ur den nordiska
herdinnans penna. Det är den stora, erotiska lidelsen, som här för
första gången hos oss tar sig ett våldsamt, men också sublimt
uttryck: »Savez-vous, cher Adil, que vous êtes né pour réparer tous
les malheurs de la Bergère du Nord. Vous avez été jusqu’ici l’objet
de ma passion, une passion aussi forte qu’involontaire. À présent
vous êtes l’objet de toutes les facultés de mon âme — je vous aime,
je vous admire, je vous adore! Ma cabane est devenue un ciel pour
moi par votre tendresse. Votre présence l’embellit, vous y répandez
une lumière céleste, qui reste encore après votre départ, qui remplit
tous mes sens d’une douce volupté. Mais cette vertu forte, ces
sentiments délicats, cette fermeté, cette douceur, qui font la base
de votre caractère, sont une matière inépuisable pour ma
contemplation. Que je suis heureuse! La douce confiance, qui a manqué
jusqu’ici à mon bonheur, vient de remplir mon cœur de sa vive
influence. Oui, mon adorable ami, je vous rends enfin justice: vous
êtes vertueux, vous êtes grand, je bénis tous mes malheurs, j’adore
la Providence qui m’a réservé la meilleure récompense à la fin, qui
m’a donné vous, vous, vous!!!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
