Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hur tiden skiftat sig! Jag kan min farmor minnas.
Ej någon världslig bok hos henne skulle finnas.
Sitt hushåll skötte hon, och veckan förrn hon dog
Hon sina psalmer sjöng och sina pigor slog.
Men dikten innehåller icke blott ett försvar för
kvinnoemancipationen, utan ock för upplysningen över huvud, för de »konster och
vetenskaper», om vilkas skadlighet Gyllenborg själv några månader
senare skulle bli så övertygad. Följande tirad är ju en ren hymn
till upplysningen:
Än finns en lämning kvar av forna mörka tider,
Och världen ännu men av gammal vildhet lider.
När vetenskapens sken begynte klarna opp,
Fick det ej bryta fram och ha sitt fria lopp.
Om någon dristig fanns, som klena strimman följde,
Han vägen till sitt ljus för allmänheten döljde.
Ack, vad för usel tid! En evig fasa värd,
När det för träldom hölls att vara något lärd,
När ingen sig om vett förutom präster brydde,
Och dessa illa nog sin magra kunskap tydde.
— — — — — — — — — — — — — — — —
Nu mera minskas det, och vad man säga vill,
Har grymhet tagit av, se’n lärdom tagit till.
Ja, vetenskapen själv har i sitt värde vunnit,
Se’n hon fått sprida sig och flera ljuset hunnit.
Gyllenborg och Rousseau.
1750 hade Rousseaus första discours tryckts, men först 1755 tyckes
man inom den Nordenflychtska kretsen hava gjort bekantskap med
denna[1], måhända ock med den andra (1755). På Gyllenborg slog
Rousseaus flammande retorik våldsamt an, och först nu fick hans
diktning den rätta färgen. Det var från Rousseau, han fick sin
hänförelse för dygd och natur, från honom det patos, den entusiasm,
som fyller hans nu författade dikter, och det var Rousseau, som
förvandlade honom till »stoiker». Helgdagsmänniskan Gyllenborg
var en skapelse av »le citoyen de Genève». Den tredje delen av
Våra försök inledes med tvenne av honom författade längre dikter:
Ungdomens försvar och Fägringens försvar. Att redan den förra,
äldre dikten är inspirerad av Rousseaus första discours, framgår
därav, att ett stort parti, om den spartanska ungdomen, är en
omskrivning på vers av ett stycke i discoursen. Dikten är en elegisk
klagan över att ungdomen så hastigt försvinner, och det förefaller
nästan, som om Gyllenborg här hade en föraning om det öde, som
väntade honom själv:
[1] I satiren om sprätthökar omtalas Rousseau såsom en bekant storhet. Men denne
Rousseau är odediktaren Jean-Baptiste Rousseau.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0546.html
