Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag finner du har rätt! I vrån jag boken kastar
Och till den värld, jag dömt, mig nu försiktigt hastar.
Apollo! Far då väl! Jag vill från Pinden gå
Till hov och komedi att nya läxor få.
Farväl du kloka bok, du gagnar mig ej mera!
Välkommen, galna värld! Nu vill jag dig studera.
Det stoiska uppslaget mynnar således ut i raka motsatsen, i ett
från Mandevilles bifabel hämtat försvar för lasterna i samhället. Av
dikterna att döma stodo Creutz och Gyllenborg vid denna tid ännu
på väsentligen samma ståndpunkt, och denna var upplysningens.
För Creutz var detta i enlighet med hans lätta, sensuella
temperament, för Gyllenborgs tyngre lynne mindre naturligt. Men han hade
lätt att taga intryck av omgivningen, och av andra stycken i samma del
av Våra försök framgår, att Mandevilles njutningsfilosofi var mycket
populär inom Tankebyggarorden. Gyllenborg följde med
strömningen, och även i hans senare dikter möta vi ett inslag av
epikureism, som kanske mera än stoicismen låg för hans i grunden
indolenta temperament. Icke minst torde Klingenberg hava inverkat
på honom. Av Gyllenborg skildras denne såsom »en världslig vis,
som kunde dårars fel med köld och styrka bära» och som »i skämt
klätt en sund filosofi». Enligt Gyllenborgs uppgift var det
Klingenbergs filosofi, som »vännen» förkunnade för den unge Celadon.
Ännu i några satirer, som infördes i det tredje bandet av Våra
försök, men som antagligen skrivits i slutet av 1754 eller början
av 1755, står Gyllenborg kvar på den äldre ståndpunkten. En av
dem, Satire öfwer sprätthökar, skulle mycket väl kunna hava skrivits
av Dalin, och i de flesta fall återfinnas detaljerna i Argus’ skildringar
av petit-maîtren. Av denna och andra satirer, om egennyttan,
nyfikenheten o. s. v. kan man förstå Dalins förkärlek för
Gyllenborg. Märkligare är hans Satire till Fru H. C. N. i anledning
af den frågan: Om fruentimret bör studera. Han ställer sig här
obetingat på fru Nordenflychts sida och försvarar vida bättre än
hon kvinnans rätt till studier. Hans skildring av en gammal dam,
kvinnoemancipationens motståndare, hör till det kvickaste inom
frihetstidens litteratur, och vi möta här en humor, som eljes är
Gyllenborg fullkomligt främmande. Hon är ytterst upprörd över
den nya tiden:
Jag kan förarga mig på våra unga snärter!
De flacka på visit, bal, bollhus och konserter.
De läsa bok på bok och kunna dock till slut
Ej koka sig en bit, ej väva sig en klut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0545.html
