- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden /
465

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gyllenborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och denna schweiziska patriotism kommer fram redan i den första
discoursen. Gyllenborg var en av de många, som gripits av lyriken
i Rousseaus förkunnelse, och i Verldsföraktaren möta vi för första
gången i svensk dikt ett starkt patriotiskt och medborgerligt patos,
som ytterligare närts av hans studier av de romerska historikerna
och satirikerna. Dikten skrevs 1761 under den riksdag, som inleder
det skamligaste årtionde i vårt lands historia, och Gyllenborgs
angrepp på den rådande korruptionen ha en fart och en flykt, som är
den äkta skaldens. Var — frågar han — skall jag i en galen värld
finna ett rum, där jag kan leva fri? Man säger, att svart är vitt,
att folket ökas genom krig, att papper kan bli guld, »att riket
hjälpes upp, när lagar slås omkull», man dödar all kredit »att
växelkursen fälla», man tror, att man med stoj och skrik kan främja rätten,

Att frihet njuter skygd, när hennes vallar rivas,
Att brist, att fattigdom kan hämmas genom prakt
Och Sverige först blir sällt, när allt är ödelagt.


Den, som vill stiga, måste försäkra folk om allt, men hålla
ingenting, krypa fram i skydd av ett parti, men blott begagna detta
såsom verktyg och sparka undan ställningen, sedan väl han hunnit
upp — en genomskinlig anspelning på Pechlin. Allt begrepp om
ära har försvunnit!

Till den förnedringsgrad ha våra seder hunnit,
Att man sitt tänkesätt som varor håller falt
Och tingar äran bort åt den, som mest betalt.
— — — — — — — — — — — — — — —
Hur vill man fordra dygd av små och köpta själar
Och nämna fosterland? Det äges ej av trälar!


Denna dikt var onekligen en modig handling, och Gyllenborg
har nog alldeles rätt, då han i sin självbiografi uppgiver, att alla
»förundrade sig över den dristighet, varmed jag under ständernas
närvaro målat deras egna oseder: den allmänna korruptionen».
Diktens popularitet berodde naturligtvis i främsta rummet på den
politiska tendensen, som särskilt tilltalade hovpartiet. Men på samma
gång denna dikt är en aktuell tidsdikt, har den allmängiltighet och
även en personlig färgton. Den unge Lisidor, som vid hovet är
bortkommen och missförstådd, som vill bliva stadslivet kvitt och
drömmer om en undangömd bostad på landet, som känner sig
sedligt upprörd över partiväsendet och mutsystemet, denne Lisidor
är en idealiserad bild av Gyllenborg själv, och dikten har därför
fått ett liv och en färg, som inom frihetstidens diktning äro ganska
sällsynta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0557.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free