Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Creutz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så mynnar vår första årstidsdikt ut i rokokoerotik, och i en strof
har Creutz framlagt sin egen livsfilosofi:
En mänska bör sin livslängd välja
Ej efter solvarv, efter dar,
Men blott de sälla stunder tälja,
Då hon en ljuvlig känsla har.
Vad minsta oro kunde föda
Hon borde i sitt minne döda
Och glömma ända till dess namn.
Men ack, hon mot naturen stretar
Och sig en värld av plågor letar
Mitt i lycksalighetens famn.
Det var Creutz’ credo, och detta fasthöll han under hela sitt liv.
Såsom årstidsdiktare fortsatte han däremot icke och hade väl heller
icke sinne för någon annan årstid än sommaren. Däremot tog
Gyllenborg upp idéen samt ville tydligen fortsätta med de tre andra
årstiderna. I Witterhetsarbeten för 1759 införde han de två, som
han då fått färdiga, över vintern och våren, och betecknande för
Gyllenborg är, att vintern lyckades bäst. Någon naturskildring kan
han väl icke giva, och dikten borde egentligen hava hetat
»Vinterns nöjen», ty det är dessa han söker måla: ett slädparti, ett
snöbollskrig, en björnjakt, ett isfiske, ett vintergille o. s. v., och
dessa bilder höra till de bättre inom Gyllenborgs diktning. Men
den egentlige årstidsskalden blev hans systerson, den unge Johan
Gabriel Oxenstierna, vars andliga frändskap med morbrodern ej
var synnerligen stor, men som i stället blev Creutz’ arvtagare inom
poesien och som förmedlade övergången mellan denne och Kellgren.
Creutz vid hovet.
Men vi återvända till Creutz. På sommaren 1756 anställdes han
såsom kavaljer hos konungaparets yngste son, prins Fredrik Adolf,
som då ännu ej var sex år. Ehuru Creutz stannade på denna post
till 1762, tyckes varken prinsen hava fäst sig vid honom eller han
vid prinsen. Men däremot kom han under denna tid ganska nära
den unge kronprinsen, vilken tydligen föredrog honom framför den
uppvaktande kavaljer, han själv hade, den »stoiske» Gyllenborg,
och även sedermera torde Creutz kunna räknas bland Gustav III:s
vänner, till vilkas krets Gyllenborg däremot aldrig hörde. Någon
flitigare författarverksamhet utvecklade Creutz under dessa år icke.
I Witterhetsarbetens första del införde han två dikter: Öfver
begärelsers bedräglighet och Saga samt prosastycket Lögnens försvar,
som åtminstone så till vida är av intresse, att det visar, att Creutz
även som prosaist hade en ovanligt god stil. I andra bandet
publicerade han det pastorala eposet Atis och Camilla samt conten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0569.html
