Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Creutz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man endast några suckar hör.
De följas av den ljuva tystnad,
Som dränker hjärtat i sin lystnad
Och själens största sällhet gör.
Så komma skaldens egna ord som epilog:
Ack Daphne! Fullfölj dina öden,
Och av så sälla nöjen lär,
Att livet liknar endast döden,
När det ej vet, vad kärlek är.
— — — — — — — — — — — —
Ack Daphne! Vilken gruvlig plåga:
Att visa köld och känna ömt,
Att ständigt efter ryktet fråga
Och låta hjärtat bli förglömt,
Att över sin förmåga kämpa,
Att önska det man icke vill
Och blott det enda nöjet dämpa,
Som tröstar oss att vara till.
Och vet, att om du äntligt hinner
Att göra hård din ömma själ,
Ditt liv, som sedan långsamt rinner,
I en beständig sömn försvinner,
Och du för all din möda vinner
Den äran till att leds ihjäl.
Detta klingar ju såsom Cherubins aria, och man tycker sig nästan
höra Mozarts musik. Rokokons kvinnopsykologi har här fått samma
grace som i Marivaux’ lustspel, och samtidigt har Creutz i denna
dikt mer än i andra givit sig själv. Här finna vi ock den mästare,
hos vilken Kellgren gått i skola, både i den melodiöst smältande
versbehandlingen och i den sensualistiska världsåskådningen. Men
också i ett annat avseende förebådar Creutz den kommande tiden.
Den äldre frihetstiden hade burit nyttans stämpel, den hade varit
det idoga praktiska arbetets tidsålder, och den hade inletts med
Kruses hymn till manufakturerna i Alingsås. Det är detta
tidevarv, som nu sjunker i graven, och Creutz är den, som bebådar
Bellmans samtid, sensualismens och njutningslystnadens gyllene
ålder.
* *
*
Creutz som minister.
Med Daphne var skalden Creutz’ levnadssaga avslutad. Men i
kulturpersonlighetens återstod ännu ett kapitel. 1762, då Daphne
kom ut, var Creutz, socialt sett, just ingenting. Han var kavaljer
hos prins Fredrik Adolf, men den anställningen skulle, såsom han
kunde förutse, snart upphöra. Någon förmögenhet hade han icke,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0577.html
