Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så liten, och intet blomster, det vi trampa med våra fötter, är så ringa,
att det icke, fast utan tunga och mål, talar för oss om hans oändliga
makt. Men att hjälpa vår svaga syn, att ännu närmare föra oss på
vägen till sig har han lämnat oss ett kraftigare vittnesbörd om sig
uti det ord, som han till oss talat.» Detta är ju fullt ortodoxt — den
naturliga religionen, som stödes av den uppenbarade — men Mörk
är icke någon torr dogmatiker. Han var heller icke besmittad med
pietism, till »upplysningen» var han en bestämd fiende, och Böök
har troligen med rätta i de uttalanden, som läggas i Paulus’ mun,
spårat en skarpt ogillande anspelning på Dalins kalottpredikningar.
Å den andra sidan gör han — likaledes i förstucken form —
våldsamma anfall på samtidens svenska präster. Bakom dem ligger nog ett
personligt agg, förklarligt av hans motgångar i befordran, men troligen
också ett verkligt religiöst nit. Mörk var, såsom hans skriftväxling
med Uppsala domkapitel visar, av ett ganska koleriskt temperament.
Samma år som första delen av Thecla kom ut i tryck, 1749,
inlämnade han till censor en skrift, som på grund av sitt innehåll
blev undertryckt. Den hette Printz Theodorik eller dät öfwermodiga
och straffwärda dårskapens rike. Den befanns — heter det i
kanslikollegiets protokoll — innehålla »åtskilliga beskrivningar över laster
och dygder, karaktärer av personer med mera». En dylik
beskrivning upplästes: »En på ögonen blind konung, vars av ålderdom
maktlösa händer ej förmådde styra och straffa lastarena». Att detta
kapitel varit ett angrepp på den orkeslöse konung Fredrik, är ytterst
sannolikt, och i kollegiet fann man också skriften betänklig.
Kanslirådet Sack anmärkte med rätta, att om man under fördolda namn
fick anfalla personer, »så synes solklart, att en paskvillant och en
moralist hava händerna lika fria». För dylikt måste sättas en gräns,
och särskilt borde »överheten, regeringen och höga personer» skyddas
samt endast deras »goda egenskaper för en medlevande värld
beskrivas». Printz Theodorik kom heller aldrig ut. Men Warburg
förmodar, att en del ingått i ett arbete, som Mörk utgav 1754:
Åtskilliga målningar på människliga sinnen — ett försök till
karaktärsteckningar i La Bruyères stil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
