Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag — yttrade han till den unge svensken — »som är sjuk och
krasslig, dubbelt så gammal som ni och som knappt kan leva året över,
försummar aldrig något nöje», ty »varför äro vi framsatta hit i
världen, om vi icke efter görligheten skulle nyttja dessa nöjen, och
vem tackar oss, om vi dem försumma?» I hans hem rådde
fullkomlig frihet. Mylord — berätta hans tjänare — gör allt, vad
han tycker och finner angenämast. Hans tjänstfolk ha samma frihet,
sedan de fullgjort sina sysslor. Han förtrycker icke någon, och
häromsistens gav han bort en av sina bästa kanariefåglar, endast
därför att denna tuktade de andra hanarna.
Kermaleck var således alls icke något dygdemönster, men han var
heller icke någon dålig människa, och ehuru Adolf icke gillade hans
åsikter, kunde han dock ej undertrycka sin sympati för honom. I
varje fall var en dylik gestalt något nytt inom vår litteratur, och
den visar, att man nu höjt sig över både moralen och
människoskildringen i Argus.
 |
| Titelvignett till Een sanfärdig historia om then träffelige och vidtförfarne hielten, Herr Policarpo som kallas Ridder Fincke. Skrifwin åhr 9252. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
