Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har en man, vilken har många mätresser, lider därföre intet till sin
heder utan beklagas». I det stället utskrattas mannen, om hustrun
har en enda amant. Men då vi ej lära kunna ändra denna
fördom, vill jag ej mera tala därom.
Kermalecks farbror ville emellertid, att han skulle gifta om sig, på
det att namnet ej skulle utslockna och släktens ägodelar falla i
främmande händer. Men — svarade Kermaleck — »vad rör det oss
vilken får eller nyttjar vår egendom, sedan vi ligga ruttnade i våra
gravar och kunna därav varken hava glädje eller sorg? Bör väl en
förnuftig människa utsätta sig till ett så halsbrytande arbete och
sätta sin sällhet på vågspel blott för att framskaffa ett litet kräk,
med vars uppfostran vi skola hava besvär och på slutet torde ändock
misslyckas.» Vad rör det mig »efter min död, om en Jacques
Rosbif eller en Kermaleck göder sig av mina kvarlevor?» Emellertid
ger han vika för farbrodern och gifter sig med en dam, som har
samma fria åsikter som han själv. Leven tillsammans — säger
farbrodern — »så länge det roar er, men innan ledsnaden tager
överhanden, så skiljens med god vilja och vänligen på en tid vid
varandra». Äktenskapet blev lyckligt, men kort, ty efter att hava givit
livet åt en son, dog mylady.
För övrigt har Kermaleck försökt allt möjligt och ledsnat på allt.
En tid var han spelare, »ömsom vann och ömsom tappade jag, men
vilketdera som ock hände, så oroade det mig, ty förlorade jag, så
förargade det mig att tappa summor, som bättre kunnat användas,
och vann jag, pinade det mig att beröva mina vänner de penningar,
som de kanske behövde långt bättre än jag». Så beslöt han välja
andra tidsfördriv och försökte hovlevnad, musik och
lanthushållning, men med lika dåligt resultat. Inom lantbruket översteg
alltid kostnaden inkomsten, och det kan således »på intet vis få namn
av ekonomi, utan snarare en vitterlek». Så blev han minister,
slutade med det och kastade sig på handelsspekulationer, vilka
lyckades så väl, att han blev oerhört rik. Detta gjorde honom
emellertid missnöjd med sig själv, »ty jag märkte, att ju mer jag vann, ju
mera ville jag vinna, jag var på väg att bliva girig och följaktligen
en olycklig människa. Därför satte jag mina kapital på ränta och
var glad att slippa en dårskap, som jag i all min tid föraktat
såsom nedrig för en tänkande människa.» I stället dränkte jag i
vällust den skam, jag kände över att så illa hava använt fem år av
mitt liv, jag höll det präktigaste bordet i London och fick tjogtals
bordsvänner, som berömde min goda smak och min frikostighet.
Med detta liv tyckes Kermaleck hava funnit sig bättre, ty då
han i Venedig träffade Adolf, var han en gammal njutningsfilosof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
