Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Berch och Wallenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dekorationerna voro mångfaldiga och präktiga, men nationens
underliga smak fäster dem beständigt vid en urmodig slentrian, som
revolterar all bon sens. Man ser ofta en Harlekins roll mitt uti ett
sorgespel. Man ser spöken, djävlar, mord, dödgrävare m. m.
ömkeligen blandas om varandra på teatern... En Congreve, en Addison
med flera, som sökt bringa en förnuftigare dramatik in på
skådeplatsen, krossas, att jag så må säga, under tyngden av Shaksperes
oformliga ärestoder. I allmänhet kan man tillstå, att engländaren
är förträfflig i utföringen och i utarbetningen, men brist på smak
gör, att han sällan lyckas i desseinerna eller utkasten... Om jag
skulle ha något förträffligt, ville jag nyttja ett fransyskt huvud att
ge planen och engelska händer att utarbeta densamma.»
Min son på galejan.
Denna resejournal, skriven av en tjugotre års ung man, synes
mig knappt hava blivit till sitt rätta värde uppskattad. Den kan
icke jämföras med Linnés, ty den innehåller ju inga observationer
på natur och hushållning, och den handlar icke om Sverige.
Liksom före honom C. R. Berch skildrar Wallenberg en utländsk kultur,
och han gör det åskådligare och livligare än Berch. Någon annan
föregångare än Berch har han, så vitt jag vet, icke haft, och hans
resejournal kan därför sägas vara en nyhet inom vår litteratur.
Tryckt blev den först efter författarens död. Anledningen att
journalen så föga uppmärksammats, har nog varit, att den mycket snart
fick en medtävlare, som ställde den i skuggan. Det var Wallenbergs
andra bok: Min son på galejan. Ej heller denna trycktes under
Wallenbergs livstid, och den var lika litet avsedd för offentligheten,
utan blott för författarens vänner. Den lästes dock flitigt i manuskript,
och 1781 kom den fördomsfrie boktryckaren Holmberg över en
handskrift, som han gav ut, med ändringar och uteslutningar, så att
upplagan — för att begagna Marcus Wallenbergs ord — »blev ett
helt annat arbete än min salig broders». Denne — berättar han —
skrev det, »mest för att äga något stadgat föremål, varmed hans
lekande snille kunde sysselsättas och ledsnaden av en långvarig
och med få ombyten av händelser beledsagad resa måtte kunna
fördrivas». Sedan hade han »lämnat en och annan av sina närmare
vänner på deras enständiga begäran av denna beskrivning del, och
det i början ark för ark, så fort de hunnit flyta utur hans penna».
I själva konceptet hade tid efter annan ändringar blivit gjorda och
hela kapitel uteslutna. Detta originalmanuskript finnes emellertid
kvar i Linköping, och på detta stödja sig de av Oscar Levertin
(1904) och Emil Olson (1921) utgivna upplagorna.
Såsom nyss nämndes, hade Wallenberg blivit anställd såsom
skeppspräst på ett av det ostindiska kompaniets fartyg. Detta hette
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0614.html
