Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berch och Wallenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wallenbergs världsåskådning förenar på ett egendomligt sätt
1760-talets moraliska lättsinne och den karolinska tidens sundhet. Det
fanns hos honom något av Runius’ barnafromhet och av hans
livsglädje; gemensamt med den i så mycket karolinske Dalin hade
han iakttagelseförmågan och kvickheten. Men de båda äldre
skalderna saknade det väsentliga för den äkta humoristen. Detta ägde
Wallenberg. Han var framför allt temperamentsmänniska, hjärtegod,
med ett strålande humör och en bred tolerans mot alla mänskliga
svagheter — en tolerans, som härflöt ur känslan, att dessa
svagheter också voro hans egna. Och det var detta, som gjorde honom
till humorist.
Han är även en stor prosaist, den störste under frihetstiden, och
Min son på galejan visar bäst, vilket oerhört kulturarbete, som
frihetstiden utfört på det svenska språkets utbildning under de
fyrtio år, som ligga mellan tiden kort före Argus och Wallenbergs
resebok. Wallenberg uppträdde såsom en hänsynslös naturalist,
såsom en sin tids Strindberg. Men tack vare detta skapade han
ett språk med liv och färg, åskådligt och träffande, självständigt
mot latin, franska och tyska, på samma gång svenskt och individuellt.
 |
| Flygfisken. Teckning av Wallenberg i Min son på galejan. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
