Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teater och drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Adam och Eva eller de första människornas fall. Där såg man en tjock Eva,
vars kropp var inhöljd i en usel köttfärgad trikå, på vilken man limmat fast
en liten gördel av fikonalöv. Den gode Adam var lika löjligt klädd, och Gud
Fader uppträdde i en gammal nattrock, väldig peruk och ett långt vitt skägg.
Djävulen var styckets lustigkurre. Ett annat fel hos de gamla tyska pjäserna,
t. o. m. hos de flesta, var, att rollerna ej voro fullt utskrivna. Komedianterna
fingo vanligen blott ett utkast och måste sedan improvisera texten. Särskilt
Hans Wurst hade här ett rikt fält för sina infall. För övrigt var allt
vedervärdigt. Ett uselt träskjul gjorde tjänst som teater, dekorationerna däri voro
jämmerliga, aktörerna, höljda i lumpor och gamla avlagda peruker, sågo ut
som åkare, utklädda till hjältar. Med ett ord: komedien var ett nöje blott
för pöbeln». Då Gottsched började sin reform, funnos, enligt hans uppgift,
blott åtta stycken av den klassiska franska repertoaren översatta på tyska.
I Sverige voro teaterförhållandena ännu mera primitiva. Med Preussen
hade fred slutits i januari 1720, med Danmark i juni, och redan på hösten
samma år anhöll ett tyskt band, som stod under ledning av Samuel Paul von
Quoten, att få komma in i Sverige. Quoten var, såsom oftast den tidens
komedianter, en mycket mångsidig man. I Danmark, där han vistats sedan
1711, hade han fått privilegium även såsom »okulist, sten- och bråckskärare
samt tandutdragare», vidare förevisade han marionetter samt gav skådespel
såsom Adam och Eva, Doktor Faustus m. fl. Hans begäran att få utöva sin
konst i Sverige avslogs dock av rådet, emedan komedianterna kunde vara
spioner »och dessa spelare drogo en hop penningar utur landet på en tid, då
vi hava så stor brist själva på penningar». Trots förbudet lyckades Quoten
likväl komma över gränsen, åtminstone till Göteborg, där han spelade på
själva stadshuset. Detta väckte emellertid mycket ond blod, och den förut
omtalade lantmätaren Kruse kände sig särskilt upprörd över de
trumpetsignaler, genom vilka komediens början tillkännagavs. Denna högst förargeliga
osed — skrev han — »att blåsa till komedien under ringandet till
bönestunden blev genom magistratens berömliga nit för Guds ära strax avskaffad, ty
det såg hiskeligt hedniskt ut». Att icke hela staden brunnit vid den stora
eldsvåda, som då nyligen övergått Göteborg, hade enligt Kruses övertygelse
berott därpå, att »några familjer, för Herrens tjänares trogna sanningars skull,
höllo sig alldeles från komedien» och därpå, att »en stor hop, av Guds ord
övertygade, sedan gingo förbi spelhuset till Herrens hus». Quoten kom således
aldrig till Stockholm. Så långt nådde emellertid en på sin tid mycket
ryktbar konstnär Johann Carl von Eckenberg, kallad »den starke mannen», vilken
1720 också uppehållit sig i Köpenhamn. Bland hans prestationer omtalas, »att
han med en hand så länge höll en kanon i vädret, att en trumslagare med
trumma, som satt på kanonen, i all maklighet kunde tömma ett glas vin».
På grund av ett dylikt konstnärsskap hade han av Friedrich Wilhelm fått
generalprivilegium såsom preussisk hovkomediant, och dessutom hade konungen
utfärdat en befallning, att »alla i Berlin varande kollegier dagligen, vid
allvarligt vite, skulle köpa komedibiljetter och låta några av sina medlemmar
efter ordning såsom deputerade övervara skådespelet». Eckenberg var gift
med en lindanserska, och de föreställningar, som detta på sin tid berömda
konstnärspar gav, voro väl därför huvudsakligen av en mera ekvilibristisk
natur. Men de uppförde även skådespel. 1721 hade Eckenberg kommit till
Stockholm, där han förenat sig med ett par andra tyska komedianter, Gabriel
Möller och Heinrich Scheiber, som också lyckats komma in i landet, där de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
