- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden /
530

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teater och drama

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på Skeppsbron i Stockholm började uppföra ett komedihus. Regeringen
stäckte emellertid företaget i dess linda och utfärdade ordres, »att dessa
komedianter, lindansare eller vad namn de hava, som uppbyggt det omtalade huset
vid Skeppsbron, alldeles avskaffas och dem ingalunda må lämnas tillstånd att
spela komedier». De fingo således draga sina färde, och samma öde drabbade
en lindansare, som 1722 ville visa sina konster i huvudstaden. Det förbjöds
av rådet, ty »det skulle giva prästerskapet anledning att tala därom i sina
predikningar och förorsaka ett stort rop i staden».

De första pioniärerna hade således haft otur. I landsorten tyckas däremot
några komedianter då och då hava fått spela; så uppträdde en Johann
Kempfe vid Henriksmässan i Örebro, där han mot en avgift av 30 daler till
skolkassan tilläts att hålla komedia i det övre rummet i skolan. Men i själva
huvudstaden fick först 1731 ett sällskap »högtyska komedianter» rätt att
stanna. Det stod under ledning av J. C. Kreutzer, och i november 1731, då
konung Fredrik kommit tillbaka från Hessen till Stockholm, användes truppen
för att illustrera denna märkliga tilldragelse. Det skedde med en
festföreställning, som inleddes av en prolog, i vilken Atlas, Mars, Cupido och de
olika världsdelarna uppträdde och hyllade Fridericus och Ulrica Eleonora.
Därefter följde själva »huvudaktionen»: Die standhafte och manhafte
Semiramis und Harlequin der gefesselte Soldat, varpå representationen avslöts med
en fars: Die weise Sibilla und Harlequin eine Dame à la mode françoise.
Truppen var kvar ännu under vintern 1733—1734 och hade då förenat sig med
ett annat band, som nyligen kommit från Danzig och stod under ledning av
Martin Möller. Denna trupp var tämligen manstark, bestod av tolv personer,
och fick rätt att spela på Bollhuset. Från dess verksamhet har bevarats en
ganska stor mängd dels på tyska, dels på svenska avfattade program, och
med ledning av dessa har Oscar Wieselgren kunnat giva en tämligen
fullständig bild av föreställningarnas karaktär. Man uppförde samma stycken,
som på 1600-talet varit populära, s. k. Haupt- und Staatsactionen, såsom Die
heilige Dorothea, Der welt-berüchtigte Ertz-Dieb, Räuber und Mörder
Cartouche, Das Leben und Tod des weltberühmten Duc de Luxembourg o. d.
Efter dessa hemska skådespel följde vanligen en harlekinad. Några franska
tragedier uppfördes icke, men däremot några av Molières komedier — bland
dem också Tartuffe — samt åtminstone två av Holbergs (Jeppe och Den
politiske Kandestöber). Att döma — säger Wieselgren — av de ofta
förekommande uppräkningarna av »Auszierungen des Theatri» synes truppen
hava varit försedd med ett ej obetydligt förråd av målade fonddekorationer,
vilka troligen utan svårighet kunnat ombytas under pauserna. »Eine starcke
und angenehme Instrumental-Music» utfördes — förmodligen i början och
mellan akterna — och under dem sjöngos arier. Harlekin var tydligen den
viktigaste av personalen, och i ett program nämnes, att han »wird heute sein
Meisterstück in Voltesiren auf der Schwang-Seil mit verschiedenen
Variationen und Lustbarkeiten sehen lassen». Alla gräsligheter tyckas inför
åskådarnas ögon hava utförts på själva scenen, och då Cartouche gavs, ansåg man
en ursäkt nödvändig, »dass die Execution nicht öffentlich vorgestellt wird».
Att döma av dessa program synas föreställningarna huvudsakligen hava varit
avsedda för medelklassen. Visserligen bevistades de ofta av kungaparet, men
varken kung Fredrik eller hans drottning voro synnerligen litterata.

De följande tyska trupperna göra intryck av att hava varit ännu sämre.
1733 kom den Spiegelberg-Dennerska truppen från Norge till Göteborg och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0628.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free