Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teater och drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
artiga stycken framkomma samt ett så stort tillopp vara, så att
mången, som lejt rum, fått gå tillbaka, efter han kommit för sent
och ej kommit in genom trängseln». Till teknisk ledare av
företaget satte entreprenörerna den förut nämnde franske skådespelaren
Charles Langlois. Efter detta kunde »kongl. svenska skådeplatsen»
invigas någon av de allra första dagarna av oktober 1737, troligen
med Gyllenborgs Swenska sprätthöken.
I invigningsstycket spelade sju herrar och tre damer med, och i
ett följande stycke resp. åtta och fyra. Truppen var således ej
liten. De, vilkas biografi man känner, innehade då lägre platser i
statens eller stadens tjänst. Birger Hildon var auskultant i
kämnärsrätten, Peter Lindahl mönsterskrivare vid flottan, sedan kanslist i
landskansliet, Nils Flodell auskultant vid rådhus- och
kämnärsrätterna o. s. v. Såsom ämnat var, bibehöllo de, åtminstone en tid,
dessa platser, och representationerna tyckas endast hava givits en
à två gånger i veckan, så att detta var möjligt. Under det sista
kvartalet av 1737 gåvos tjugo, under de tre sista kvartalen av 1738
femtiotvå. Föreställningen började klockan fem på eftermiddagen
och utgjordes av en tragedi eller komedi jämte en harlekinad. Någon
gång kunde man giva en balett, och då och då uppträdde även
konstmakare. Axel Reuterholm var en gång där och såg Dalins
Den afwundsiuke: »Pjäsen var fullkomlig, men aktörerna ganska
släta. En Pierrot roade åskådarna med en vig dans emellan akterna,
och en ung gosse sjöng med en täck och skär röst några ganska
vackra verser, som hörde till komedien.» Andra yttra sig
förmånligare om aktörerna, och enligt Tessin var Lindahl »en av de
yppersta komiska skådespelare han sett». Under den första tiden
framkallade den nya teatern, såsom vi strax skola se, en ganska
livlig författarverksamhet, och allmänhetens intresse tycktes enligt
Tessin »allt mera och mera tilltaga». Men redan under 1738
uppstodo svårigheter. Langlois var en stor bråkmakare och kom
i gräl både med truppen och entreprenörerna, vilka klagade över,
»att dem som alla andra, vilka något inhemskt här i landet
inrätta, allehanda förtretligheter mött hava». I följd därav hade de
ledsnat och sagt upp personalen. Till båtnad för företaget fick
emellertid Langlois vandra till gäldstugan, där han denna gång
stannade i fjorton månader, så att han ej kunde ställa till någon
oreda, och Tessin lyckades att tills vidare rädda företaget. 1739
ställdes Svenska skådeplatsen nämligen under von Olthoffs
»entreprenad och bestyrande». Nu tyckes emellertid allmänhetens
intresse betydligt hava svalnat, och under det första halvåret gåvos
endast fjorton komedier, på hösten några flera. Sedan inträffade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
