Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Teater och drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smak, vunno en belevenhet och artighet, som dessa nöjen giva,
som, ehuru det misshagade den gamla svenska butterheten, gjorde
det dock av dem glada, roliga och samhällslika människor.» Den
ledande kraften i detta adliga amatörsällskap var den sedan så
bekante friherre Anders Johan von Höpken, och föreställningarna
gåvos i det s. k. Lefebureska huset (nu nr 30 Stora Nygatan). Ehuru
man visserligen då och då lät allmänheten få tillträde, var det
emellertid klart, att någon svensk teater ej kunde utvecklas ur
sällskapet; därför lade ju medlemmarnas samhällsställning ett bestämt
hinder i vägen. Alldeles utan betydelse blev deras insats dock
ej, och i varje fall vittnar sällskapets existens om det nyvaknade
intresset för den dramatiska konsten.
Kungl. svenska skådeplatsen.
Möjligen med anledning av exemplet hade ett annat
amatörsällskap bildats i Stockholm, ur medelklassen, oadliga extraordinarier
o. d., och dessa gåvo på konungens namnsdag 1737 offentligen ett
för tillfället skrivet skådespel, Tobie comedia. Ämnet var ju
tämligen gammalmodigt och avslutades med en »efterkomedia, ett lustigt
frieri föreställt emellan en roslagsdräng och en stadspiga jämte tvenne
gesällers olyckliga frieri med mera». Representationen var således
av samma art som de tyska vandringstruppernas, men icke dess
mindre slog den mycket an på allmänheten, ehuru Tessin medgiver,
att »hos de då ännu oövade aktörerna mycket fanns att förbättra».
Stycket måste ges om en tre à fyra gånger, och »dessa unga
personer blevo ock av både högre och lägre ståndspersoner övertalte
att med flere svenske skådespels uppförande än vidare fortfara».
Åtskilliga personer av kondition lovade att förse dem med vackra
och ärbara pjäser, och så vida de ej spelade några andra än dessa,
kunde »de ej anse sig som komedianter, vilka fara landet kring»;
då de vidare stannade i huvudstaden, kunde de därjämte behålla
sina förra professioner. Dessa skäl måtte hava verkat, och en
svensk skådespelartrupp kom verkligen till stånd. Konungen tillät
den att begagna Bollhuset, och ett konsortium bildades för
företagets finansiering. Enligt Tessin åtog sig detta »ej allenast att
förskjuta medel till teaterns nödiga reparation samt magasins
anskaffande med mera utan ock att låta undervisa och inrätta de nya
aktörerna uti allt det, som till den sysslan hörde». I spetsen för
detta konsortium stodo friherre von Höpken, överste Nils
Palmstierna och kammarherre Christian von Olthoff. Saken väckte stor
uppmärksamhet, och i sin dagbok skrev Axel Reuterholm:
»Kammarherren von Olthoff och baron Anders Höpken hava företagit
sig att i Stockholm låta spela svenska komedier, vartill de bestå
omkostnaden och draga vinsten därav, och skall därvid tämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0632.html
