Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teater och drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
månglerskor, grovheter som ifrån de sämsta krogar och liderlighetens
tillhåll. Den betjäntes av lika sådana personer. Aktörer voro tillkomna
ömsom från gäldstugan, ömsom från soldathopen, några
perukmakardrängar och brännvinsadvokater. Aktriser voro hämtade ur
tvättarestugan och ifrån Barkareby, kläderna lånta utur klädstånd, musiken
flyttad från krogbaler. En gammal Stenborg var huvudman för hela
denna sammansättning. Så hade tjugo års vanvårdnad omskapat
denna inrättning. Blev någonsin i de större sällskapen fråga yppad
att se ett svenskt spektakel, så ansågs en sådan föresats såsom ett
partie de debauche, som en lust att se främmande djur eller, då
man är på landet, att dansa på bondbröllop. Man besökte Svenska
teatern för att skratta åt det allra sämsta man sig kunde inbilla.
Man lät efter behag börja med sista akten av en tragedi och sluta
med den första, man hängde den olycklige naken i en vippgalge;
Jeppe på berget låg på en dynghög på teatern; man utviste den
aktör, man icke tyckte spela roligt nog. Då de skulle gråta i
tragedien, tvingade man dem att skratta, och vid det löjligaste i
komedien betalte man dem för att gråta. Spektatörerna deltogo även
så mycket i pjäserna som själva aktörerna.»
Flodmark har ansett denna skildring mycket överdriven. Men
senare undersökningar hava visat, att så knappt varit fallet.
Ehrensvärds svartmålning bestyrkes nämligen av andra antecknare.
Enligt Claes Julius Ekeblad var »huset ohyggligt och anordningarna i
stånd att avskräcka alla människor från att gå dit», och Oxenstierna,
som också en gång förirrat sig till Stenborgs teater, skriver, att
»det ena var ömkligare än det andra». En undersökning av själva
huset (Kindstugatan 11), som Gunnar Bolin gjort, bestyrker också
Ehrensvärds uppgifter, ehuru denne möjligen av en smal och brant
trätrappa gjort en stege.
Den religiösa motviljan mot skådespel steg också med varje år.
Såsom resolution på prästerskapets besvär hade redan 1741 en
förordning utfärdats, varigenom »savoyarder, lindansare och
komedianter» likställdes med landstrykare i en äldre stadga. 1759 förbjödos
komedianter att uppehålla sig i universitetsstäderna, och 1765 kom
frågan på allvar före i prästeståndet, i vars protokoll man finner
följande estetiska utredning: »Till tragedier pläga ämnen lånas av
gamla grekiska och romerska historien, varuti intet högre drives än
hämnd, högmod och osläcklig kärleksbrånad, som bemantlas med
fagra namn». Av komedierna kan man ingalunda lära dygd, tvärtom,
och detta har varit orsaken till, »att teatrar i många länder blivit
tillslutna, vilket i vårt fattiga fädernesland, om någonstädes eljes,
visserligen göres högsta behov». Det svenska dramat hade således
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
