Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Teater och drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej lätt att kämpa sig fram. Men när förfallet är störst, är ofta
uppståndelsen närmast.
Oxenstierna slutar sin nyss citerade anteckning (1769) med orden:
»Jag vill ej begabba detta dåliga skådespel. Det vore bättre, att
den allmänhet, som nu gör narr därav, gjorde något till dess
uppmuntran». Han var ej ensam om denna mening, och alldeles
samtidigt gjorde Carl Fredrik Scheffer ett utkast till en plan att genom
en subskription bland förmögna medborgare få en svensk teater
till stånd. Under frihetstiden var detta emellertid ej möjligt, och det
blev först Gustav III, som kunde rycka upp den svenska teatern
ur det djupa förfall, i vilket den råkat.
Franska amatörföreställningar.
Undantager man några få år, har den svenska teatern således
betytt ofantligt litet för frihetstidens kultur. Vida mera ha de på
franska givna representationerna inverkat på denna. Alldeles
frånsett de fåtaliga franska stycken, som före 1753 gåvos på Bollhuset,
uppfördes dylika vid hovet, d. v. s. för aristokratien, ända sedan
Lovisa Ulrikas ankomst till Sverige. Skådespelarna voro amatörer,
herrar och damer ur hovcirkeln, och flera av dem, särskilt greve
Carl von Fersen, tyckas såsom aktörer hava stått ganska högt. I
varje fall blev det samtida franska dramat genom dessa
amatörföreställningar icke allenast känt i Sverige utan ock bestämmande
för hela den estetiska uppfattningen. Man kan därför förstå det
djupa förakt, som denna franskt bildade publik hyste för den
outvecklade svenska teatern, och det drama, som sedan uppstod under
den gustavianska tiden, hade heller alls icke sina förutsättningar i
frihetstidens svenska drama, utan i dess franska teater. Redan på
hösten 1744 uppförde detta amatörsällskap Racines Britannicus,
Saint-Foix’ L’oracle och Crébillons Rhadamiste et Zénobie, och
sedan innehålla drottningens brev ständiga notiser om dylika
föreställningar — Destouches’ Le philosophe marié och Le glorieux, de
Boissys Le françois à Londres, stycken av Molière, Regnard,
Marivaux, Saint-Foix, Voltaire m. fl. Man spelade i Stockholm, på
Drottningholm och Ulriksdal på tillfälligt inrättade scener och tyckes
nästan hava haft samma teaterraseri som på Gustav III:s tid. Sin
smak för teatern ärvde konungen i varje fall från sin moder.
Den franska truppen.
1753 inkallades slutligen en fransk trupp, vars historia tyvärr
ännu icke är skriven. Den var ganska talrik och bestod av både
dramatiska och lyriska artister samt kunde därför giva såväl
komedier och tragedier som operor och baletter. Kostnaden för denna
trupp steg, åtminstone under det sista året av dess härvaro, till den
betydande summan av 341,200 daler kpt. eller 97,300 kronor, som
då för tiden hade ett realvärde, mångdubbelt överstigande våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0639.html
