- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden /
544

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teater och drama

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ehuru dramat både i byggnad och språk står högst betydligt över
alla föregående svenska dramer, kan det dock ingalunda sägas vara
något betydande diktverk. Det hela är, såsom alla imitationer av
det fransk-klassiska dramat, livlöst och mekaniskt. Författaren har
väl sökt att få fram något av ett själsliv hos personerna, särskilt
Ingeborgs förtvivlan, men hans krafter räckte ej till, och de
handlande äro blott schabloner. Om detta väsentliga fel var Celsius
likväl ej ensam, ty det delades av 1700-talets alla tragediförfattare,
även av Voltaire. Man insåg ej, vari det Racineska dramats storhet
bestod: i dess fina psykologi, och Voltaire försökte därför att
ersätta det klassiska själsdramat med ett händelsedrama. På samma
ståndpunkt stod Celsius. Historien — skriver han i företalet —
»giver mig väl ingen anledning till hans (Oddurs) kärlek för
Ingeborg, men som hon heller icke är däremot, ty har jag tillagt honom
den, på det att händelserna måtte bliva så mycket mera
omväxlande, vilket särdeles bidrager till en tragedis behagelighet».

Dalins Brynhilda.



Då det 1737 blev tal om att öppna Svenska skådeplatsen, gällde
det först och främst att skaffa en repertoar, och häråt ägnade sig
nu Stockholms alla vittra förmågor, Olthoff, Gyllenborg, Wrangel,
Cederhielm, Palmfelt, Modée och Dalin, vilken senare för den nya
teatern skrev en komedi, som uppfördes i juni 1738, och en tragedi,
Brynilda, som spelades första gången i november samma år. Att
han känt till Ingeborg, är väl sannolikt, men de likheter, som man
trott sig finna mellan bägge styckena, äro ganska allmänna och
kunna nog förklaras av bägges beroende av den fransk-klassiska
tragedien. Liksom Celsius och Wrangel valde han ett fornnordiskt
ämne, Volsungasagan, som han kände i två olika versioner, dels
den lågtyska, som förekom i den av Peringskiöld utgivna
Vilkinasagan, dels den nordiska versionen, som tryckts i Biörners
Kämpadater, som nyss förut utgivits. Men detta sagostoff har han högst
betydligt förändrat, och i själva verket är innehållet i Brynilda,
såsom Martin Lamm visat upp, i det väsentliga lånat från Racines
Andromaque, som även i detaljerna imiterats. Men lika litet som
Celsius har Dalin förstått den franska tragediens store mästare.
Racine var den erotiska lidelsens skald. I Andromaque har han
tecknat två olika arter av denna. Andromaque är Hektors änka
och befinner sig jämte sin son Astyanax i fångenskap hos
Pyrrhus, som älskar henne. Hon vill dock bliva sin döde make
trogen och tillbakavisar hans kärlek. Så fordra grekerna, att Astyanax
utlämnas till dem, Pyrrhus lovar att skydda honom, så vida
Andromaque vill bliva hans maka, hon vägrar först, men till sist tar
moderskärleken överhand, och hon lovar att foga sig, besluten som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0644.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free