Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teater och drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återfinna vi tidens ideal. Jag har — säger han — »lärt så mycket
av fransyskan och av andra främmande språk, som jag behövde,
förrän jag reste ut». Sedan han såsom ung blivit färdig med »språk
och exercitier», reste han »utomlands, besåg ock de förnämsta
utrikes orter med den flit och aktsamhet, som jag trodde en gång
skulle kunna göra mig desto skickligare till att tjäna mitt
fädernesland. Frankrike lämnade jag till sist i uppsåt att där något dröja
till att efter en allmän vedertagen inbillning giva mitt väsende något
bättre skick och angenämhet. Men jag var snart sagt knappt
ditkommen, förrän jag fick bedrövliga tidender om min styvfaders
död och blev så tvungen för mina angelägenheters skull att
begiva mig hem återigen». Som man ser har man här tidens
aristokratiska uppfostringsprogram: först språk och exercitier och sedan
resor, särskilt till Frankrike. Gyllenborg — det »franska» partiets
chef — vänder sig således icke mot den franska kulturen, utan
blott mot den ytliga franska kulturen, och hans satir riktar sig lika
skarpt mot svensk bondaktighet. Baron Stadig har det verkligt
fina och bildade umgängesskicket, han har den nya tidens
sällskapskultur och är alldeles fri såväl från Hurtigs narraktighet och
ytlighet som från Torbjörns bondfasoner. I grunden är Hurtigs största
fel mindre, att han är en misslyckad fransk kopia, än att han
ringaktar allt svenskt. Amiral Enterfelt, som också förkunnar styckets
sensmoral, tar särskilt fasta på denna punkt och yttrar till Hurtig:
»Född svensk, säger ni, och därför beklagar ni er olycka! Herre,
herre, vet, att vårt goda, gamla Sverige är och blir uti det anseende
i hela världen, att ingen bör skämmas för att kalla det sitt
fädernesland. Ja, det har ock bragt sådana män i dagsljuset, som knappt
haft sina likar i några länder.» Idealet är således en svensk man,
men en svensk, som är förtrogen med utlandets högsta kultur, ej
blott med dess vrångsidor.
Satiren mot petit-maîtren var den nästan vanligaste i den tidens
litteratur, och vi möta den över allt, hos Dalin och hos Holberg,
som särskilt i Jean de France förlöjligat denna figur. Någon annan
likhet än själva typen finnes dock ej mellan Holbergs och
Gyllenborgs lustspel, och Warburg har anmärkt två karakteristiska
olikheter. Gyllenborg höll, såsom vi sett, på utrikesresornas
bildningsvärde. I Jean de France ogillas de över huvud:
Hvad nytter fremmed Land at see
Før man faaer Skiæg paa Hage.
See andre Nationer an,
Hvor Ungdom bliver hiemme.
— — — — — — — — — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
