Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjuttonhundrasextiotalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
| För bönderna: |
| För talmansvalet till 70 personer | 40,000 |
| Månadsunderhåll för 60 personer à 200 | 12,000 |
| Klubbens hyra och underhåll | 10,000 |
Härtill kommo 300,000 daler för andra utgifter såsom till underhåll av
spioner m. m.
Sluträkningen lär hava stigit ännu högre, och därtill kommo de andra
makternas tillskott. Englands mutor till de svenska riksdagsmännen stego
enligt den brittiske ministern vid riksdagen 1769—1770 till 2,177,988 daler kpt.
Frankrikes äro icke exakt kända, men enligt Malmström synas de hava belöpt
sig till 3,900,000 livres eller åtminstone till 3,400,000. De mera nitiska
mutkolvarna fingo dessutom särskilda gratifikationer; så fick Pechlin efter
riksdagens slut 100,000 daler smt. av Ryssland, England och Danmark gemensamt.
Mössan Löwenhielm, som 1765 blev kanslipresident, åtnjöt redan förut en årlig
rysk pension av 6,000 plåtar och dessutom i taffelpengar 1,000 plåtar i månaden,
så länge riksdagen varade. Huru vanliga dylika mutor voro, framgår bäst
därav, att engelske ministern anmärkte såsom något märkvärdigt, att Ture
Gustaf Rudbeck var en hederlig karl: »He is very remarkable because of his
constant refusal to accept money on either side». Naturligtvis var han ej den
ende, men tydligen voro de politiker ganska fåtaliga, som man ej ansåg sig
kunna köpa.
Tjänstehandeln.
De utländska mutorna voro en betydande inkomstkälla för
riksdagsmännen. Men många andra funnos. I sin förut citerade
självbiografi har Gyllenborg berört en. Såsom vi där sett hade
riksdagen tagit sig för att direkt tillsätta tjänster, och Gyllenborg fick
i mutor för sin kammarrådsplats betala 3,000 daler. Han berättar
i samband därmed en ganska rolig anekdot från 1762 års riksdag.
Tjänsteförsäljningen — skriver han — »fortsattes med all möjlig
skyndsamhet. Den började gemenligen i bondeståndet, i vars
förmak de tjänstsökande sig trängde, bland vilka adelns ledamöter
utgjorde största antalet. Den illparige Olof Håkansson, bondeståndets
talman, nyttjade ett givet tillfälle att roa sig däråt på adelns
bekostnad. Riddarhuset, som ogillade tjänstehandeln, avsände en
deputation att föreställa bondeståndet dess lagstridighet och förklara
sin önskan, att den måtte inställas. Olof Håkansson svarade sig
vara förundrad över riddarhusets missnöje över bondeståndets
förhållande, då likväl dess avsikt därmed isynnerhet varit att betyga
dess aktning för ridderskapet och adeln, vars ledamöter voro de
trägnaste att anhålla om någon befordran. Eller huru — tillade
han, i det han vände sig till sitt stånd — är det någon av eder
mina bröder, som söker någon karaktär?» Denna tjänsteförsäljning
var tydligen ganska inbringande. Men även för andra ärenden
visste vederbörande att taga betalt. Så beslöto ständerna att till
änkesäte åt Lovisa Ulrika inköpa Fredrikshov. Priset sattes, enligt
vad Gustav III berättar för sin mor, till 66,000 écus. Men detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0667.html
