Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och oboe. Till sist är han även målare. Men målaren Mowitz har
blott det fridsamma och erotiska temperamentet gemensamt med
krogmusikanten Mowitz. Försöker man — säger Steffen om ep. 66,
— »att se bort från namnet Mowitz, finna vi ju en scen ifrån en
målar-atelier på 1700-talet: en glad och ljus verkstad med krukor,
glas, skålar, guld och glittergrus. Jag antar därför, att Bellman
här under Mowitz’ namn skildrat en av sina många umgängesvänner
bland sin samtids berömda konstnärer». Det är troligen alldeles
riktigt. Ep. 66 hör dock till de senare, och Mowitz hade då blivit
en pseudonym, som Bellman själv med förkärlek använde och som
han väl också ansåg sig kunna tilldela en god vän, som hade
några beröringspunkter med den Mowitz, som epistlarna gjort så
populär.
Söker man icke att ur samtliga epistlar pressa fram Fredmans
och Mowitz’ karaktärer, utan fäster sig blott vid dem, som förete en
verklig inre enhet, får man onekligen en ytterst levande och åskådlig
bild av bägge, både av deras själsliv och av deras yttre. Man
behöver blott erinra sig den teckning, Bellman ger av den försupne
Mowitz:
Guldguler hy, matt blomstrande små kinder;
Nedkramat bröst och platta skulderblad.
Låt se din hand! Var ådra blå och trinder
Ligger så svälld och fuktig som i bad.
Handen är svettig och ådrorna stela.
Så skynda dig att Fröja lyda;
Glöm avunds hand.
Låt nöjets bloss din himmel pryda
I Paphos’ land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
