Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden / 3 (1926-1932) Author: Henrik Schück, Karl Warburg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

henne. Utan att hava den ringaste böjelse för mig, skonade hon
dock min egenkärlek och behandlade mig med godhet. Jag har
hela mitt liv igenom varit henne därför tacksam, till den grad att
jag aldrig ens varit svartsjuk
på dem, som varit —
lyckligare än jag. Jag skulle icke
tala om hela denna historia,
som gör mig föga heder, om
det icke vore för att berätta
en obetänksamhet, till vilken
jag lät hänföra mig och som
målar tidens anda. Jag stod
en dag på vakt. Grevinnan
Löwenhielm for till hovet i en
hovvagn. Jag lät ropa: i gevär
och slå trumman som för en
kunglig prinsessa. Majoren
vid regementet — en
tvärvigg, som aldrig ägnat
skönheten någon hyllning —
frågade mig, om jag hade blivit
galen. Jag svarade, att i mina
ögon grevinnan Löwenhielm
uppvägde alla världens
drottningar och prinsessor. Därpå
hit han sätta mig i arrest.»

G. M. Armfelt. Miniatyr av G. D. Bossi. Wicanderska samlingen. Nationalmuseum.

Det var Armfelt vid sjutton år. Men sådan förblev han på sätt
och vis under hela sitt liv, och det var till stor del detta
obetänksamma, ridderliga lättsinne, som sedan gjorde honom så
oemotståndlig. Ty Cherubin utvecklade sig ganska snart till den
gustavianska tidens Don Juan, till — kan man säga — idealet för den
tidens libertiner. I en självbiografisk anteckning berättar han, att
han som fyraårig haft en dröm. En fé hade uppenbarat sig för
honom och lovat honom uppfyllelse av de sedvanliga tre
önskningarna. »Jag tvekade icke i valet: jag önskade mig- att bliva älskad
av alla, som jag önskade vinna, att bliva krigare och slå ryssarna
och slutligen att komma att stå högt i ynnest hos en stor konung.»
I det hela höll féen ord, ehuru ryssarna sluppo lindrigast undan.
De två andra önskningarna uppfylldes dess frikostigare. Ty ehuru
hatad som få, var han också älskad som få, och ingen har stått
högre i Gustav III:s ynnest. Och likväl hörde han ej till dem, som
kommit till sin ställning genom att kröka rygg. Hans uppträdande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>