Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Akademierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varuti vältaligheten utströr alla sina blomster, utan snarare som
korta biografier, helt jämna och okonstlade». Tyvärr tog man i
praktiken icke denna föreskrift ad notam.
Sämst tillgodosedd var onekligen skaldekonsten, och egendomligt
nog var Creutz icke ledamot av akademien. Den ende skalden var
Gyllenborg, och med honom var det, såsom vi sett, redan slut. De
övriga voro Liliestråle, Manderström och Elers d. v. s. efterblivna
Dalinianer. Akademien var här därför ohjälpligt konservativ, och då
den såsom vi sedan vid Kellgrens biografi få se — hade att
bedöma en skald med nya toner, visade den sig fullkomligt oförstående.
Å den andra sidan bör dock erkännas, att den sökte arbeta för ett
mera vårdat språk särskilt inom dramat. Ur denna synpunkt
försökte sig Sotberg med en översättning av Voltaires Zaïre.
Akademien gjorde därvid gällande följande allmänna synpunkter: »1) att
en översättare bör vara angelägnare att i det närmaste uttrycka sin
auktors mening än att giva ord för ord, då meningen därigenom
förlorar sin styrka och hans eget språk sin art och behaglighet.
2) Att ord och talesätt böra vara passade så väl efter personernas
färdighet som själva ämnets beskaffenhet. Det låga, det triviala har
icke rum i en tragedi, som fordrar en style épique. 3) Att
alexandrinska versslaget tyckes vara lämpligast till sorgespel, och blir då
i anseende till declamation theatrale nödigt för åhöraren, att versen
faller lätt och tydlig, att orden varken förlängas eller sammandragas
emot allmänt bruk, och äntligen, som poesis är custos syllabarum
i vårt ävensom i andra språk, att vart och ett ord får sin rätta
ljudvikt, isynnerhet in rythmis. Det stöter våra öron att höra t. ex.
ära rimma med umbära, akta med uppvakta, bryn med åsyn, stå med
vidgå». Då några funno dessa föreskrifter väl stränga, svarades, »att
i skaldekonsten är medelmåttighet ett fel och med hela konsten föga
bevänt, om icke därigenom själva språket åtminstone hålles i helgd».
Dessa uttalanden böra givetvis ses mot bakgrunden av frihetstidens
tragedi, vars största fel var dess vulgära språk. Nu hade man i varje
fall kommit till insikt om, att »det låga, det triviala har icke rum
i en tragedi». I den formuleringen kan satsen nog bestridas, men
i förhållande till Brynilda betecknar den dock ett framsteg och
röjer en renare smak.
Under de tio år, som akademien denna gång existerade, utövade
den ganska flitig verksamhet. Den utgav Handlingar och
utlyste årliga tävlingar i poesi, vältalighet, översättning och
sinnebildskonst. Dessa tävlingar omfattades av det vittra Sverige med
stort intresse, och under dessa tio år mottog akademien icke mindre
än 108 tävlingsskrifter, av vilka 27 belönades; bland de prisbelönade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
